Färdig och ganska stor

Den är cirka 150×230 cm (det blev 760 cm lukkekant!), stoppad med 80/20-bomullsvadd och kviltad i dikena.

Det var riktigt kul att sy med remsor men det blev himla stora block av 2,5-tumsremsor! När jag väl gör ett nytt försök med Strip Twist ska jag nog ta mina 1,5-tumsremsor så det blir lite mer hanterligt. Eller kanske 1-tumsremsor? Borde bli fint och alldeles lagom i storlek. :)

En kanin, något mindre än han själv, har han på något sätt fått tag i, släpat ända hem och lyckats dra in genom kattluckan.

– Tack, sa vi uppgivet till universum, slängde den fortfarande varma kaninen i soporna och återvände till soffan och CSI.

Senare på kvällen satte jag de sista stygnen i lukkekanten på Straight Strip Blues. Jippi! Bara märkning och fotografering kvar, sen ska den få flytta hem till min far.

Helfigursbild kommer så snart jag får fotohjälp av KM.

Nu ska jag inte sy mer lukkekant på ett tag har jag bestämt. Visserligen är det roligt men jag har kantat tre stora kviltar på en månad så jag är ganska mätt på det. I stället ska jag kvilta Tänk rosa och låta den ligga utan kant ett slag, kvilta lite mer på Shakespeare och ta fram något annat från långa projektlistan. Där finns som ni kanske minns en del att välja på.

Straight strip blues

Lukkekanten ska vara till Straight strip blues och är 790 cm lång.

Gunilla gissade på 780 cm och kom närmast av alla gissningar. Elna kom god tvåa med en gissning på 777 cm. Grattis till er båda!
Maila mig era postadesser på bloggmail [snabel-a] lugnagatan.net så kommer en varsin liten Pocket of love i brevlådan!

Hopsydd och ganska stor

Nu ska den få ligga hopvikt i färdiga-toppar-lådan tills kviltinspirationen dyker upp.

I går och i dag har jag istället broderat på crazy quilt-block.

Sybordet fullt av pillipysselgrejer

Det är mitt februariprojekt i One project a month-utmaningen, nu ska jag äntligen bli klar med de här båda extremt försenade bytesblocken som har varit mitt dåliga samvete i över ett år. Och ett av dem är färdigt, det andra har jag precis plockat fram broderigarn, pärlor och knappar till så jag ska sätta nålen i det i morgon.

Men i kväll ska vi se senaste House M.D. och dricka varm choklad i den skånska vinterkylan!

12,5 tum är alldeles för lite

Men med två linjaler gick det bättre. Med den stora kvadratlinjalen kunde jag rikta upp den långa centimeterlinjalen och vips hade jag en rak och jämn kant.

Två linjaler gör susen

Fast hörnen var ett problem – här behövdes bättre precision.

Aj aj aj

Det fick bli kvadratlinjalen ändå. Om jag utgick från mitten av blocket kunde jag använda den diagonala linjen och samtidigt se till att få rätt mått från mittlinjerna.

Alla linjerna på plats

Mycket bättre hörn, det här blir lätt att få ihop.

Fint hörn

När alla block var färdiga pusslade jag en stund på golvet i vardagsrummet tills jag hade hittat en bra layout. Det blir inga draperier till treåringens rum, blocken sa klart och tydligt att de ville bli ett mystäcke istället.

Raka fina block redo för symaskinen

Jag samlade blocken i en stor hög rad för rad och sen var det bara att kedjesy.

Kedjesytt

Hopsytt åt ena hållet. KM och treåringen är löstagbara.

Det gick jättesnabbt att kedjesy ihop blocken åt ena hållet. Jag använder alltid den metoden, den är väldigt praktisk. När man har sytt raderna är det bara att vända hela rasket ett kvarts varv och sy ihop helheten.

Om jag syr raderna separat glömmer jag alltid vilken ordning de ska vara i så det här tar bort väldigt mycket tankemöda. :o)

Stora täcken blir förstås lite svårare att hantera men det är det absolut värt.

Jag hoppas hinna sy resten idag. Sen tror jag nog den kommer att hamna i färdiga-toppar-lådan tills jag får inspiration för kviltning.

Och till sist lite om Dear Jane-boken som jag läste igenom i fredags kväll. Jag är faktiskt lite besviken och irriterad – flera av blocken är felritade och stämmer inte med originalkvilten, vinklar är fel och detaljer utelämnade. Och ett av blocken finns inte ens på bild i boken, det är fel bild till skissen av det blocket. Dåligt av redaktören att missa det! Jag tror jag måste maila och klaga lite fint.

Så när jag ska sy Jane-block ska jag titta efter noga innan jag ritar upp något, och hellre utgå från fotona än från ritningarna.

Men förutom felen (om man nu kan bortse från dem) är det en fin och trevlig bok och det ska bli kul att sätta tänderna i Jane!

Massor av block som inte twistar

Efter att ha sytt ihop alla trianglarna med beiga dito har jag nu en rejäl uppsättning 8,5-tumsblock. Närmare bestämt tolv högar med åtta block i varje, vilket blir *tänka tänka var är miniräknaren?* 96 stycken.

Jag funderar på att sy ett sängdraperi till treåringen av dem. Fem block på höjden blir drygt en meter, vilket passar bra under snedtaket. Men 19 på bredden blir nästan fyra meter brett och det är lite väl, faktiskt. Men jag kan ju sy kuddöverdrag av resten, det ligger några kuddar utan överdrag däruppe. Så får det bli!

Tänk att man tänker så bra när man får tänka högt! :o)

Jag har skurit alla blocken likadant och så skulle det ju inte vara! Hälften skulle ju vara åt andra hållet! De ska bilda en vinkel när man sätter ihop dem, inte en rak linje! Eländes *pip piiip-pip-pip pipiiip pIIIIP-PIIIIIP!*

Det bästa är att jag skar till alla remsorna innan jag upptäckte felet … så vad gör man nu? Ingen Strip Twist i alla fall.
Nu kanske jag lär mig en gång för alla att inte skära till saker när jag har migrän!

När jag hade svurit färdigt (det tog en stund) tänkte jag att jag kan ju skära trianglar i ett annat tyg och sätta ihop på något annat sätt, så gör jag i alla fall något av blocken. Och det här tyget ska nog passa.

Det är ett beige tyg som tonar från ljus creme i ena kanten till kolabrunt i andra kanten. Borde passa fint ihop med de blåa färgerna. Det kanske kan bli något halvhyfsat ändå?

För att muntra upp mig passar jag på att visa min födelsedagspresent från KM: Ett Quilter’s Press stryköverdrag. Tack!

Men jag började sömnaden med att få skrämselhicka: Symaskinen vägrade höja matartänderna så jag fick skruva bort stygnplåten och pilla och greja en lång stund. Helt utan resultat. Först efter att jag kört den på tomgång ett tag hoppade den rätt så jag kunde skruva ihop den igen och börja sy. Det är nog dags att lämna in den på service snart. Och att städa den med för den delen, jisses vad den dammar igen snabbt!

Jag fick först vägledning i att sy japanska påsar och åstadkom den här ljusgröna påsen utan att behöva sprätta alltför mycket. Den är likadan på insidan som på utsidan så den är helt vändbar.

Sen sydde jag ihop remsor resten av dagen. Det ska bli Strip Twist har jag nu slutligen bestämt. Mycket trevligt att bara köra remsor genom maskinen utan att behöva tänka, som omväxling mot allt småpill jag håller på med annars.

Eva jobbade på med sina flygande gäss i SnS-teknik – i flygade fart får man väl säga.

Jag fick med mig den här ljuvliga lilla väskan hem – tack snälla Eva!

Jag har aldrig sytt något av färdiga remsor förr så det ska bli kul att prova. Jag är sugen på Strip Twist från Quiltville, den är läcker och verkar lättsydd. Men Hidden Pinwheels är också snygg och kul, fast jag har ju velat göra en Hidden Wells i evigheter …

Så många kviltar att sy, så lite tid!