Stars är ett härligt block tycker jag, och färgerna ser ut som en riktigt fräsch citrussallad.

Buttons and bows blev jag inte lika nöjd med. Av någon anledning (antagligen ouppmärksamhet) hamnade bilden för långt ner på tyget och jag är osäker på om det kommer att funka när jag syr ihop det. Men tja, i värsta fall får jag väl brodera ett nytt.

Detta är förresten inlägg nummer 701 och jag har en försenad giveaway i bakfickan. Håll ut lite till, kära vänner, så händer det snart roliga grejer.

Här är i alla fall oförskämt gott om plats och jag har ett fantastiskt stort syrum. Jag nyper mig i armen varje gång jag tänker på det. Jag har skärbord, sybord och skrivbord, bokhylla med skåp, tygskåp, öppen spis och fortfarande golv- och väggytor kvar. Intill finns flera garderober som jag förmodligen kommer att paxa inom kort. Men himmel så mycket saker jag har att packa upp! Det är som att äta en elefant: man får ta lite i taget.

Här kommer bilder på vad jag har pysslat med i pauserna mellan packande och uppackande:

Två par från originalmönstret, ganska snabba och enkla.

Och ett egendesignat par. Gröna fingrar är något av det bästa man kan ha tycker jag. Mina kommer och går i takt med måendet så det syns oftast på krukväxterna hur deras matte mår. :)

Förresten, jag klagade på förut att jag hade tappat bort en rulle Invisigrip och fick köpa en ny, minns ni det? Gissa vad jag hittade längst in i tygskåpet när jag packade? Just det. Nu har jag två rullar Invisigrip, båda oöppnade. Dags att fixa linjalerna snart tror jag. :)

Jag har alltid varit förtjust i det citatet och är så glad att jag fick chansen att använda det.

Kika gärna på min samlingssida för NPNT och fundera ett varv till över bildtexterna. Ofta handlar de just om att göra det bästa av det man har, vara rädd om tillvaron och njuta av ögonblicket. Det är ett riktigt livsbejakande projekt, ett som kommer att ge positiva vibbar länge, länge.

Nu har jag kommit lite mer än halvvägs med blocken. Märklig känsla när ett evighetsprojekt faktiskt rör på sig. :) Men än återstår en del tankearbete: jag behöver kläcka idéer till två block, rita några andra och sätta text till kanske åtta stycken. Bra att det fortfarande är gott om tid tills broderandet har kommit ikapp. :)

Från och med nästa vecka ska Kviltkonvaljen (min sygrupp) ha en utställning i Hofors. Vi ska hänga den på måndag, det blir riktigt spännande. Jag återkommer med plats och tider.

Bilden kommer från NPNT-bloggen och texten har jag snokat upp på någon engelsk citatsajt. Pappan hade egentligen en hink (för fisken?) och en fotboll från början men jag föredrog att ge honom ett hjärta.

Pysselplanen för i dag är att stryka en kvilttopp och en baksida. Eftersom ångfunktionen på mitt strykjärn är lite risig och sprejflaskan gick sönder har jag inte strukit på ett tag, men nu är en ny sprejflaska inköpt och jag har inget att skylla på längre. Sen ska bordet röjas av så jag kan markera och kvilta. Ska bli kul – har ett nytt trick som ska provas. :)

Härom dagen köpte jag tre saxar på loppis för 5 kr/styck. Ska se om jag kan slipa upp dem i helgen, i så fall är det ett tokfynd. Precis som stickorna och rundstickorna för 5 kr/paret. Varför köpa nya när det finns begagnade i utmärkt skick för inga pengar alls?

Jag har också satt de sista stygnen i Dolly, ett NPNT-par som har legat halvfärdigt sedan maj. Jag tyckte inte om det av någon anledning – kanske färgerna, kanske för att dockan var lite läskig, kanske för att texten känns fult proportionerad – men för en vecka sedan lyfte jag mig i håret och började på nytt. Jag bestämde mig för att ge dockan ett vänligare utseende och då kändes det lättare. De amerikanska trasdockorna känns väldigt skräckfilm för mig.

Nästa block till rakning blir Dad, ett bonusblock med motiv från NPNT:s blogg och med egen text. Men även där ska jag ändra lite i bilden. Ska bli kul att se resultatet!

Åsså en länk: Garnbollar i öronen? Yarn Ball Earrings. Hur fina som helst!

Det här har tagit lång tid att sy färdigt. Kreativiteten och energin har som ni vet inte legat på topp, och att fatta de enklaste beslut (som val av trådfärger) har varit näst intill omöjligt. Men nu börjar jag äntligen få lite hopp om livet igen – medikamenterna gör sitt jobb, våren är på väg och trasslet reder sakta ut sig. En simpel sak som att lyckas avsluta ett broderiblock och påbörja ett nytt känns som en symbolisk handling. Det kommer antagligen inte att börja hagla projekt och blogginlägg här än på ett tag, men ibland får man vara glad för det som blir.

Från en god sak till en annan. Min KM har varit i Kanada på tjänsteresa och han hade med sig presenter hem.

Fyra tidningar och ett set med fyra June Tailor-linjaler.

Baslinjaler i olika storlekar kan man inte ha för många av, och kvilttidningar är en av mina favoritlektyrer.

Varmt tack till er kära vänner som har skrivit hälsningar här på bloggen, i mail och på Facebook. Jag är helt rörd av alla som bryr sig. Stor kram på er!

Efter att ha sytt ett antal block började jag märka att jag saknade en del färger i garnlådan. Till exempel hade jag ingen klarblå utan bara turkosblå, jeansblå, ljusblå, blågrå och ett gäng andra nyanser som inte var sådär riktigt blått blå. Och de fina varma mellangröna tonerna hade det gått åt rätt mycket av. Hudfärgat garn vet jag att jag har men det tycks vara försvunnet. Alltså: dags att fylla på förråden.

Tio dockor garn fick följa med hem från Hanna Engs garnbutik. Nu borde jag ju klara mig ett par månader till. :)

Är det förresten någon som vet var man kan hitta en bra färgkarta över moulinégarner på nätet?

Annars har det mest blivit julklappssömnad på sistone, bilder på de verken kommer förstås efter julafton.

Ha en trevlig helg och akta er för julstressen!