Hur som helst, det var en kick att ha den sista kurskvällen. Jag har varit lite låg och trött ett tag som jag ofta blir i januari-februari så det var välbehövligt och väldigt roligt med en kreativ kväll.

Jag hade egentligen tänkt jobba med en bild av en traktor (!), men så ville jag passa på och leka med kursledare Annas paintstiks och oraganza så det blev något helt annat: Ett hjärta av sol.

Ett hjärta av sol – precis vad jag behöver just nu. Kraft, värme och energi!

Jag blev inspirerad av en övningskvilt som Ingrid hade gjort med ett snirkligt hjärta, så jag ritade ett eget. Sen fick det en kontur av ett ljusare tyg under, oraganza under det och sedan målade jag på alltihopa med paintstiks.
Det innersta hjärtat är fastsytt i alla topplagren med stora förstygn med gul broderitråd.

Kviltningen med guldtråd är i konturerna av hjärtana och en ram runt kvilten.

Härligt gult tyg som har legat i stashen länge. Här passade det fint, resten får gå i scrapslådan.

Fria och glada kanter

Nu är kreativitetskursen slut men jag har jobb kvar att göra. Jag har lovat mig själv att göra totalt 25 övningskviltar och målet är att göra en i veckan. Jag har märkt att det är ett bra sätt att kolla av hur jag mår; både processen med att skapa och själva resultatet är rätt avslöjande. Det är också ett bra sätt att fånga upp tankar och känslor som inte riktigt nått ända fram till medvetandet. Och så är det ett perfekt sätt att testa nya tekniker och idéer.

Tack så mycket, både kursledare Anna, mina härliga kurskamrater och Eva på Färg&Form som organiserade kursen. Det var varit otroligt givande! Och ni därute som inte gick kursen, passa på om det blir fler tillfällen. Det är en underbar chans att växa som kreativ människa!

Denna gången ritade jag upp motivet på tyget med blåpenna.

Kviltade runt motivet precis som förra gången.

Så ser baksidan ut efter första kviltningen. Trådspänningen är helt uppåt väggarna, men det spelar ingen som helst roll eftersom det är en högst tillfällig kviltning.

Klipper bort vadden utanför motivet.

Vadden bakom motivet frilagd. Nu lägger man på ett lager vadd till och sedan baksidestyg.

Dags för finkviltning. Matchande tråd och två lager vadd gjorde susen. Fluffigt och fint!

Härlig dimension. En lyckad trapunto!

Nästa vecka är det dags för sista kurstillfället, och till dess har vi fått två uppgifter. Jag har inte hunnit göra någon av dem eftersom jag har fokuserat på min trapunto i två veckor, så jag får helt enkelt göra två övningskviltar i helgen.

1. Kvilta motivet en gång med bara framsidestyg och ett lager vadd. Använd vattenlöslig tråd.
2. Klipp bort överflödig vadd på baksidan.
3. Lägg på det heltäckande vaddlagret och baksidan.
4. Kvilta hela täcket – inklusive den del som du redan har kviltat en gång!
5. När det är färdigt, blöt kvilten så den vattenlösliga tråden försvinner och bara den riktiga kviltningen finns kvar.
6. Beundra.

Jag använde ett kviltmotiv som jag hittat på Patsy Thompsons blogg. Jag skrev ut den på vanligt skrivarpapper och lade ihop den med framsidestyget och trapuntovaddlagret. För att få bättre glid på undersidan lade jag ett lager vanlig vliesofix underst. Sen kviltade jag runt motivet med den vattenlösliga tråden.

Kviltdesignen sydd med vattenlöslig tråd

Baksidan – här ser man att jag bara sydde runt motivet.

Jag glömde ta en bild på när jag klippte bort den överflödiga vadden, men jag klippte bort den så nära sömmen jag kunde.

Sen kviltade jag med min riktiga kvilttråd, den blev en blåmelerad tråd. Egentligen hade jag tänkt använda en trådfärg som inte syntes mot tyget för att trapunton skulle framträda, men det glömde jag visst.
Det andra lagret vadd hoppade jag över så ytterkanten är bara de två tyglagren.

Att plocka bort pappret var inte så kul. Jag tänkte att det skulle gå lite enklare, ungefär som med paper piecing, men jag hade nog inte tänkt på att det var så många små vinklar och vrår överallt.

Pappret ska bort

Baksidan – trådspänningen var visst lite sisådär

Och så blev framsidan när pappret (ja, det mesta av det) är borta.

Det blev inte så mycket lyft av vadden.

I efterhand konstaterar jag att det inte blev så mycket puff som jag hade hoppats på. Det beror nog på att det bara är ett lager vadd, det hade nog behövts två. Och den färgade tråden fångar ögat så man inte ser texturen. En trapunto blev en traplatto. Jag måste nog göra ett nytt försök med det här, med mer vadd, diskret tråd och med motivet på wash-away!

Vi pratade lite om hur de senaste veckorna hade varit. Mina veckor var precis som mina kviltar – rörigt och utan någon lugn punkt att vila på. När vi sedan fick i uppgift att göra en övningskvilt som handlade om den senaste veckan bestämde jag mig för att göra något jag behövde: en lugn, harmonisk och välordnad bakgrund med plats för de aktiviteter jag ville ha.

Jag hade tagit med mig en påse ljusa scraps som jag fått av Eva W för ett tag sedan och de var perfekta att jobba med. Jag valde ut några fina med bra variation och lugna uttryck och applicerade dem direkt på vadden. Resultatet blev ett lugnt och ljust pussel där allt passar ihop.

8 - en lugn bakgrund

Så vill jag att min vardag ska se ut – det ska vara välorganiserat, allt ska ha sin plats och det ska finnas utrymme för påhitt. Inget ska sticka ut och irritera ögat/själen.

Efter att övningen var färdigsydd lekte vi en stund med paintsticks på tyg – jätteroligt! Jag målade ett litet färggrant hjärta som ska få ingå i någon av de kommande övningskviltarna.

Nu är det bara ett kurstillfälle kvar. Jag är så himla nöjd med kursen, den har gett väldigt mycket kreativt och själsligt. Det är både givande och krävande att göra de här övningarna och att rannsaka sig själv och sitt eget skapande.

Övningskvilt 7: I mitt huvud

Eftersom tyget redan talade rätt så högt ville jag bara frihandskvilta lite så det höll ihop. Jag började med att göra stora svängar och ekade runt dem, men efter en stund blev det svårt på en så liten yta och jag fyllde upp resten med raka linjer. Det blev också en bild av hur det ser ut i huvudet, eller kanske snarare en bild av hur det behöver förändras. Med en så rörig bakgrund av alla dessa idéer blir det bättre med en tydlig och välordnad kviltning, annars blir det bara alldeles för mycket.

Övningskvilt 6: Ingen mänska en ö

Det fick en enkel frihandskviltning med konturer runt hjärtana. När jag kviltade på och navigerade från hjärta till hjärta tänkte jag att det blir fint att alla hjärtana hänger ihop med varann, precis som människor. Ingen mänska är en ö, som John Donne så klokt sa (Wikipedia), vi hänger alla ihop på olika sätt och ingen är utan beröringspunkter med andra.

När jag hade kviltat ungefär halva insåg jag att jag hade missat ett hjärta längst ute i kanten. Vad göra? Att bryta tråden skulle ju motsäga hela idén, och att utelämna hjärtat skulle göra samma sak.
Nå, jag kviltade vidare och funderade. Det finns kanske mänskor som är öar? Som ser ut att höra till men som saknar band när man tittar lite närmare? Det skulle jag kunna visa genom att kvilta ihop alla hjärtana utom ett och sedan bara ge det sista hjärtat konturer. Bra idé, tyckte jag och satsade på det.

Men det blev inte riktigt så när jag genomförde det – när jag kviltade konturerna slarvade jag lite och råkade ändå sy ihop det med hjärtat bredvid. Och så blev det till sist så som jag hade tänkt från början: Ingen mänska är en ö, men ibland krävs det lite extra för att bygga de sista broarna.

Det var väldigt intressant att se de andras övningskviltar. De hade gjort tre övningar hemma precis som jag och det var mycket varierande resultat. Som vanligt hade jag kameran i handväskan hela tiden så det blev inga bilder, men förr eller senare ska jag nog lyckas plåta andras övningar med.

Handsydd log cabin på traditionellt vis

Det gick riktigt smidigt att sy så här. Det tog mig ungefär en timme att sy färdigt blocket (förutom kantningen) och man skulle lätt kunna sy ihop flera såna här block till en quilt-as-you-go-kvilt. Jag kommer nog att sy så här fler gånger, det är enkelt och man kan göra av med massor av scrapsremsor. Rekommenderas varmt som resepyssel!

Färgerna? Jo, har ni sett att det inte är något rosa denna gången? Jag tänkte utmana mig själv :) och det var faktiskt lite svårt. Fingrarna drogs hela tiden till de rosa remsorna och jag fick anstränga mig för att välja andra färger.

En annan sak som är lite annorlunda är att jag inte har några som helst dekorationer denna gången. Jag insåg igår när vi pratade om våra alster att jag hade tokdekorerat de tidigare övningarna på ett sätt som inte alls är likt mig. Det är lite intressant – jag antar att något i mig ville prova på och undersöka det. Men när jag tittade på dem bredvid varann kände jag att det inte alls var min grej. Jag syr lappteknik för färgerna, mönstren och geometrin, inte för att utsmycka och dekorera. Även om det såklart är kul ibland det med. :)

Och så en annan sak: Det har varit bloggtorka här ett par veckor, jag har varit helt uppe i jobbet, körkortet och en massa annat. Det kan nog tänkas fortsätta så några veckor till innan vi är ute ur tunneln. Men hav hopp, kära vänner, och håll ut! Jag hoppas hinna skriva som vanligt igen inom någon månad!

Jag har länge tänkt prova bobbin play, alltså när man syr från baksidan med en dekortråd som undertråd. Med den tekniken kan man maskinsy med specialtrådar som inte går in genom trädning och nål från ovansidan. Men har man dem på undersidan behöver de inte ens gå igenom undertrådsspänningen, det räcker med att linda upp dem på spolen och sedan fiska upp dem med övertråden. Man får bara komma ihåg att släppa efter övertrådsspänningen en del och prova sig fram till något som blir fint.

Detta ville jag alltså prova med lite olika trådar. Jag gjorde en kviltmacka med blå framsida, bomullsvadd och randig baksida. Det randiga valde jag så att jag skulle ha något att sikta längs när jag sydde eftersom jag ville ha raka linjer av dekortråd.

Så här sydde jag på baksidan/ovansidan.

Så jag skred till verket och började med en guldtråd. Den gick bra att sy med, men den var inte särskilt tjock. Sen hittade jag ett cerise 3-mm satinband och det var lite knepigare. Då funkade inte matningen eftersom det blev så tjockt på undersidan. Fram med sprätten. Sen provade jag att frihandssy några krumelurer och blommor, det gick bättre.

Broderigarn blev väldigt fint när jag väl hade hittat rätt trådspänning. Men sen tröttnade jag och kunde inte hitta fler olika trådar heller, så då bestämde jag att det fick vara färdigt. Sicksackade kanten med broderigarn på undersidan, det blev läckert, och knöt ihop trådändarna till en tofs.

Och så här blev det på framsidan/undersidan.

Det här verket får heta Trassel, för det blev en hel del sådant att svära över och sprätta upp. Det enda som gick problemfritt var kantningen, och det är nog också den jag är mest nöjd med.

Det här är en rolig teknik men det kräver nog mer förberedelser och testande än jag gav mig tid till. Väl man får till det kan man göra både vanligt broderi och sidenbandsbroderi, om man nu är lagd åt det hållet. Någon gång i framtiden kanske.

På tisdag är det dags för kurskväll nummer två, det ser jag fram emot. Ska bli jättekul att se vad de andra har gjort och att få en ny inspirationskick!

Jag skar upp en påse i remsor på 1 tum och började leka med flätning. För att de glatta remsorna skulle hålla sig på plats tejpade jag fast dem på skärmattan. Jag varvade med blanka och matta remsor vertikalt och olika tyger horisontellt i lite vinkel. Det blev en lyckad bakgrund men det behövdes något mer, så jag ville tillföra en tredje riktning. Lösningen var färgade tejpremsor som fick utgå från ena hörnet och löpa tvärs över bakgrundsremsorna. Klart bättre.

Den gyllene tråden. Kreativitetskurs del 3

När jag hade kommit så långt insåg jag att allting utom silverremsorna var rosa. Ja okej, ett brunt och ett vinrött band hade jag men helhetsintrycket var avgjort rosa. Jag blev inte ens förvånad. Jag får nog acceptera att jag har en rosa period nu, precis som Picasso hade efter sin berömda blå period. Tur att man är i gott sällskap. :)

Men det var inte färdigt där, det behövdes mer. Jag kom att tänka på den fina blå femtiotalsknappen jag fick av Anna-G på Pumlans flitiga fingrar innan i veckan, den skulle passa bra. Och med lite fler blå knappar kunde jag förstärka min tejpdiagonal. Sagt och gjort, med fjorton knappar ordnade från ljust till mörkt blev det riktigt bra.

Fast det var fortfarande lite tomt och för lite färg – vad göra sedan? Gult ville jag ha för att ge värme till de andra färgerna, men hur? Pärlor? Nej, alldeles för jobbigt att sy dit. Ett band? Nej, det skulle krocka med banden i bakgrunden. Något broderigarn? Franska knutar? Hm, kanske.
Jag hittade ett tjockt solgult blankt garn i gömmorna och bestämde mig för att göra en linje som ringlade fram mellan knapparna längs diagonalen.

Kvällens bästa sybehör

Men attans vad det var svårt att få igenom tråden! Med fingrarna var det omöjligt att dra igenom nålen, med tänderna likaså. Sen tog jag fram nåldragaren jag har till handkviltning och det blev inte mycket lättare. Till sist gick jag efter en rejäl tång från verktygslådan och då gick det bra!

När den gula tråden kom på plats efter mycket möda var det plötsligt färdigt. Det behövdes inget mer, den ringlande gyllene linjen knöt ihop och balanserade upp hela kvilten. Därför får projektet heta Den gyllene tråden.

Vad tycker jag om den nu lite senare? Jag är nöjd med att ha provat en ny teknik och ett nytt material, färgerna är lyckade men den säger mig ingenting. Den förra övningen, Baksida Framsida, satte igång en massa olika tankar medan denna mest var en lek med olika material. Men hur som helst, det är alltid lärorikt att prova på nytt.

Det började med att jag skar till en bit som var för liten, bara 5 tum istället för 5,5. Eftersom reglerna är att man inte får börja om utan måste fortsätta med det man har påbörjat fick jag se det som en kreativ möjlighet och fixa på något slags kant senare.

När jag sydde ihop mina remsor till bakgrunden råkade jag vända en fel och sydde rätsida mot avigsida. Det blev nästa tankeskutt – det kan jag använda för att få effekt på lappningen. För vem bestämmer vad som är rätt och fel sida? Men att ha den fina rätsidan inåt mot vadden ville jag inte, så tänk om jag skulle göra ett hål i vadden och bakstycket så tyget syntes från båda sidorna?

Från den tanken föddes idén om att göra en dubbelsidig kvilt. Den ena sidan är icke-perfekt, den har en del lappar med avigsida och sömsmån utåt men felen är omstöpta till något dekorativt. Den andra sidan avslöjar vad som finns inuti och bakom och överraskar med att det finns skönhet och intressanta detaljer där man minst anar det.

Baksida eller framsida?

Framsida eller baksida?

Så namnet denna gången blev Baksida framsida. Jag har provat ett par nya tekniker – omvänd applikation, att kanta med spets och att fransa upp sömsmåner. Däremot fick de svarta och vita dekorationerna ligga kvar på bordet, de behövdes inte. Att sedan hörnen på spetsen inte är riktigt nersydda, att jojon är helt sned och att sömmarna går lite hejvilt, det får vara som det är. Det är inte det som är poängen. Det var resan som var det intressanta.

Men allvarligt talat, rosa igen? Varför väljer jag rosa? Har jag plötsligt hamnat i något slags prinsessfas, den där som alla småtjejer går igenom, fast trettio år för sent? :) Eller är det helt enkelt en del av den kreativa resan att utforska en ny färg?