Utomjordingar i Disappearing ninepatch

Storlek: 82×99 cm eller 39×32 tum.

Disappearing ninepatch är väldigt enkelt och roligt att sy och resultatet blir läckert. Rekommenderas varmt om man vill göra något lättsytt som ändå är roligare än bara raka rutor.
Det svarta ramtyget hittade jag i stashen och tyckte det passade bra med färger och tema. Alltid kul när man får använda upp det sista av ett tyg!

Täcket är vändsytt med ljusblå plysch och kviltat med svart tråd. Jag kviltade ganska glest för att få en gosig mjuk känsla och det blev helt rätt. Stjärnorna gjorde jag i Illustrator, klippte ut och nålade fast. Sen kviltade jag på frihand precis runt dem. Funkade ganska bra, även om linjerna blev lite vingliga emellanåt. Treåringen är dock ingen sträng kviltdomare så jag tror inte det spelar någon roll. :)

Femuddiga stjärnor

Ljusblå plysch, svarta stjärnor

Om jag hade varit smart från början hade jag ju gjort stjärnor i fryspapper istället och sluppit nålarna (aj!) så det ska jag försöka komma ihåg till nästa gång.

Men det var lite klurigt att sortera upp tygerna. Av 45 lappar blir det fem block. Alla skulle ha minst ett fokustyg och de måste ligga i ytterhörnorna. Sen ville jag ha lite kontrast i blocken så man ser niorutan, samma mönster skulle inte ligga intill varann och till sist fick inte färgerna spreta för mycket. Det tog över en timme och tre olika metoder innan det blev rätt, till stort nöje för de andra flickorna. :)

Sen sydde jag snabbt ihop niorutorna och insåg att jag behövde pressa dem för att gå vidare. Men strykjärn och strykbräda, hade jag det med mig? Nej, inte en tanke på det. Niorutorna fick vackert åka ner i väskan igen och resten av kvällen gjorde jag inte så många knop. Kändes rätt gött det med.

Skurna, i väntan på symaskinen

Vid halv elva i natt pressade jag dem och nu på lunchen kom rullkniven fram. Om det blir en bra sykväll hinner jag säkert få ihop toppen!