Det är skärsetsväskan från kursen i juli 2009 som äntligen har fått bli klar.

Inuti är det flera fickor i olika format för stora skärmattan, linjaler, mönster, verktyg och småsaker. På utsidan är det en rejäl ficka.

Efter att snälla Sussie Skylthäxan hjälpte mig med blixtlåsen förra sommaren (annars hade jag aldrig fixat dem, tack igen!) återstod bara att sy på något slags stopp så att pluttarna inte skulle åka av. Och en sån grej kan mycket väl ta över ett år att göra.

Lite knöligt blev det allt när blixtlåsen väl kom på plats, men ibland är färdigt att föredra framför perfekt. :)

Tjock och rymlig är den, väskan, så man får plats med både verktyg och projekt.

Här är det två broderitrådsboxar som illustrerar tjockleken. Åtta centimeter.

Väskan är ganska sladdrig, det är bara mjuk vadd och vlieseline i den. Det är bra å ena sidan eftersom den går att vika ihop vid behov, men å andra sidan vill man ofta ha en stabil väska när man packar tycker jag.

Nu ska jag bocka av väskan på projektlistan och sedan ska jag plocka lite mer i syrummet. Snart börjar det bli riktigt fint!

Och baksidan:

Mått: 56×56 cm (22×22 tum). Handsydd och handkviltad.

I november 2008 började jag pilla med den här lilla kvilten. Att sy ihop den gick snabbt och enkelt (ja mitten var lite knepig) och även kviltningen gick lätt. Men mycket väntan har det blivit mellan de olika momenten – det kan ju ta sin tid innan alla beslut faller på plats.

Dahlian kommer nog att hamna på väggen i trappen. Där finns en precis lagom stor vägg som väntar på något fint.

(Om någon är sugen på att sy efter det här mönstret kan man hämta mallarna på min mönstersida.)

Handsydd, handkviltad, 45×67 cm (≈17×26 tum)

Jag har funderat i evigheter på vad jag skulle göra med dem. Ett tag skulle de få bli en väska, men det föll på att jag inte syr väskor. Till sist beslutade jag mig för att bara kanta den som den var och kalla den en duk, och så blev det.

Som vanligt får man både hjälp och sällskap när saker ska kantas.

Planen för resten av dagen är att ligga på soffan och vårda en förkylning (läs: dricka te, titta på teve och gnälla).

Mått: 14 x 21 tum. Handsydd och handkviltad.
Mönster: Eget, samma som Romerska bågar.

Jag vet inte riktigt var den ska passa in, den här duken, men den hittar säkert ett bra ställe så småningom. Hos mig eller någon annan.

Jag köpte fågeltyget just med tanke på en sån här duk men det har tagit lite tid att omsätta idén i verklighet. Det var lite knepigt att hitta tyger som matchade utan att överglänsa det nätta fågelmönstret men jag tror det funkar någorlunda. Mamma är svag för blått, och hon har mycket brunt och creme i inredningen.

Duken är enkelt kviltad med silvertråd i diket längs remsorna och med en stor snöflinga i mittenrutan. Min silvertråd är riktigt gnällig så det går inte att frihandskvilta med den, här var det övermataren som fick rycka in.

(Risiga färger, den ser egentligen ut som på bilden ovan.)

Mönstret är förstås den snabbsydda löparen som de allra flesta antagligen har sytt en eller annan gång. (Jag har också en julduk sedan tidigare i samma mönster.)

Det blå tyget med snöflingorna tog slut efter två varv – och då har jag ändå fått skarva på ett ställe. Det är väl poängen med lappteknik, eller? :) Annars hade det blivit en längre löpare. Men det blev ju bra ändå.

I skrivande stund är det sent på juldagens kväll och jag tänker sitta uppe ett tag till här vid datorn. Lyssna på Jay Smith, plocka lite med sygrejerna, dricka en kopp te och mysa i min ensamhet medan familjen sover. Hoppas att ni alla har en fin stund, oavsett var ni är och vad ni gör!

(Vid tillfälle ska jag ta en helbild. I vitt ljus så färgerna syns ordentligt.)

Det var något av en utmaning att sy ner lukkekanten. Min kviltkontrollant bestämde sig nämligen för att granska arbetet medan det utfördes:

Varje gång jag skulle runda ett hörn fick jag snurra hela rasket försiktigt ett kvarts varv så att varken kvilten, katten eller tangentbordet skulle åka i golvet.

Tidigare har jag haft lite svårt att få det snyggt på baksidan när jag syr ner lukkekanten på maskin. Nu har jag upptäckt ett sätt att nåla som funkar för mig.

Nålarna får man ju dra ut efter hand men det blir jämnt och rakt på baksidan vilket är huvudsaken. Och det går hur som helst snabbare än att handsy.

Pressarfoten med en plåt i mitten gör det enkelt att följa kanten men sömmen hamnar en halv millimeter för långt åt vänster tycker jag. Ska rota i förrådet med pressarfötter och se om jag hittar något annat att prova.

Flowers-blocket från NPNT är också färdigt.

Här har KM valt färgerna och visst är det en lite annan känsla i detta blocket jämfört med de andra? Bra blev det i alla fall.

Länkdags:

A Ten Minute Tutorial – den mest lättsydda duk jag någonsin har sett

Checkered or Magic Chain – sy flerfärgade kedjestygn (kolla även de andra stygen, lista längst ner på sidan)

Kvilten är sydd av en jelly roll batiktyger som KM köpte med sig från USA för något år sedan. Det svarta är en solid dubbelfärgad svart, möjligen från Moda.

På baksidan har den en gosig fleecefilt som jag fyndade för några år sedan i väntan på just ett sånt här tillfälle.

(Ursäkta den skrynkliga flanellen i bakgrunden.)

Jag lade ett lager vanlig vlieseline i mitten för att dölja svärtan från baksidan och det verkar funka bra. Den är knappt märkbar i tjocklek och det täcker nästan helt.

Kviltningen är ganska gles, bara en linje i diket mellan de diagonala raderna av kuber och en söm runt hela motivet.

Lukkekanten sydde jag på maskin. Till min glädje har jag äntligen kommit på hur jag ska få det rakt och snyggt när jag syr ner baksidan, det har jag aldrig lyckats med innan. Utförligare tips och bilder kommer vad det lider.

I kväll är det träff med Kviltkonvaljerna. Jag hade hoppats att ha färdigt mönstret till liljekonvaljekvilten men riktigt så blev det inte. Om jag nu inte hinner göra det i eftermiddag. Lite kaffe och en bulle till att börja med så kanske det blir färdigt riktigt snabbt. :)

Storlek inklusive hjärtat: 70×22 cm.

De gröna tygerna är rester från liljekonvaljekvilten. Mycket praktiskt att använda färdigkoordinerade restremsor. Kviltningen är enkel dikeskörning och lukkekanten är maskinsydd.

Originaltexten är på norska men jag ville ha den på svenska så jag gjorde en egen utifrån de befintliga bokstäverna. Jag scannade in bilden, flyttade om bokstäverna och skapade några nya i samma stil. Som jag älskar Photoshop!

Jag vet inte än var broderusken ska få hänga. Troligen blir det i hallen där det finns några pyttesmå väggstumpar som skulle behöva piffas upp. Det blir bra med ett grönt färgstänk också mot de nya vita tapeterna och trädetaljerna.

Täcket är sytt av två påslakan. Det vita med blommor kommer från ett påslakanset som jag växte upp med och mamma kasserade när det började bli utslitet. Det blå är ett av de första påslakanseten som maken och jag köpte tillsammans. Rutorna är 25 centimeter i kvadrat, anpassat efter blommotiven, och det är kviltat i diket. Det är ungefär 120×180 tror jag, jag har inte mätt det.
Vadden är tjock polyestervadd, inte det enklaste för en nybörjare, men det är väldigt gosigt.

Vi har haft det som mystäcke i soffan i flera år men nu har sonen lagt rabarber på det och har det i sin säng. Han brukar släpa omkring det och leka med det, spöka i det och sova under det. Det är tvättat ett antal gånger och har hållt sig fint.

Om man tittar lite närmare på mystäcket hittar man en imponerande rad nybörjarmissar som jag inte ska gå närmare in på. Men det här är ett välanvänt och väldigt älskat täcke som jag är oerhört förtjust i.

Storlek: 145 x 185 cm. Den är kviltad med stjärnor och krusiduller och det funkar riktigt bra. Och även om varken lapparbetet eller kviltningen är perfekt är jag väldigt nöjd med helheten.

Baksidan är hopsydd av rester och metervaror ur stashen. I det lilla vita blocket med grön ram nere i vänstra hörnet har jag skrivit signatur, år och plats med permanent tuschpenna.

Som jag skrev när toppen var klar tänkte jag ha hela kvilten färdig innan semestern är slut. Det hann jag med ett par dagar till godo!