Och baksidan:

Mått: 56×56 cm (22×22 tum). Handsydd och handkviltad.

I november 2008 började jag pilla med den här lilla kvilten. Att sy ihop den gick snabbt och enkelt (ja mitten var lite knepig) och även kviltningen gick lätt. Men mycket väntan har det blivit mellan de olika momenten – det kan ju ta sin tid innan alla beslut faller på plats.

Dahlian kommer nog att hamna på väggen i trappen. Där finns en precis lagom stor vägg som väntar på något fint.

(Om någon är sugen på att sy efter det här mönstret kan man hämta mallarna på min mönstersida.)

Storlek inklusive hjärtat: 70×22 cm.

De gröna tygerna är rester från liljekonvaljekvilten. Mycket praktiskt att använda färdigkoordinerade restremsor. Kviltningen är enkel dikeskörning och lukkekanten är maskinsydd.

Originaltexten är på norska men jag ville ha den på svenska så jag gjorde en egen utifrån de befintliga bokstäverna. Jag scannade in bilden, flyttade om bokstäverna och skapade några nya i samma stil. Som jag älskar Photoshop!

Jag vet inte än var broderusken ska få hänga. Troligen blir det i hallen där det finns några pyttesmå väggstumpar som skulle behöva piffas upp. Det blir bra med ett grönt färgstänk också mot de nya vita tapeterna och trädetaljerna.

A Christmas Wish

Mått: 68×68 cm (27×27 tum). Broderad och kviltad för hand, hopsydd på maskin.

Det blev enkel lukkekant, det blå tyget räckte inte till dubbel. Efter lukkekanten och trianglarna för upphängning har jag nog 3 tum på halv bredd kvar. Tur att det räckte! Nu får det sista gå i scrapslådan.

Handkviltad

Krysskviltning i broderiblocken, kviltning längs kanterna på ramarna, kedjor i mellanremsorna.

Baksida och märkning. Trianglar för upphängning i alla hörnen.

Trist nog är det nu tio månader till nästa jul då jag kan hänga upp kvilten. Men jag ska nog fuska lite och ha den uppe någon månad nu så jag kan glädjas åt att den är klar.

Jag köpte en bunt med provlappar på Tradera och satte glatt igång med att sy niorutor. Lapparna varierade i storlek mellan ungefär 3×3 och 5×5 cm, så jag fick renskära alla till vilket mått det nu var. 2,5 cm eller något. Med den jättestora centimeterlinjalen, praktiskt nog. Sen plockade jag ihop två olika grå tyger till niorutor med tanken att de skulle skilja sig åt. Ha!

Ta-dam - världens tråkigaste kvilt!

Jag kan konstatera att jag i alla fall gjorde ett par saker rätt. Den är ganska bra sydd rent tekniskt, mellanremsorna gör sitt jobb och baksidan är framvänd till lukkekant på ett hyfsat vis.

Någon som ser att det faktiskt är olika tyger i niorutorna?

Kviltningen är också hyfsad, konstigt nog. Olika färger på trådarna och inga bubblor och veck.

Fram till i dag är den här kvilten totalt osedd av alla utom KM. Den hänger bakom en massa saker i syrummet och funkar bäst som förvaringsutrymme – jag har nålat upp mina färdiga Baltimore Blues-block på den. :)

Osynlig :)

Sådärja, det tog drygt fem år för mig att visa upp den här kvilten som jag är allt annat än stolt över, men som jag nu tycker är rätt komisk.

Har du något i dina gömmor som du inte har visat upp?

Färdig lagom till jul

Fyraåringen har beundrat alla djuren efter hand och följt arbetet med intresse. Jag tror nog han blir glad när han får den i julklapp och får hänga den i sitt rum!

Färdigt mått är okänt eftersom jag slog in den innan jag hann mäta, men den ligger som synes på min skärmatta som är 45×60 cm och det är några centimeter till godo på varje sida.

Detta året när jag har broderat både Noah’s Ark och A Christmas Wish har jag lärt mig uppskatta att brodera för hand. Just nu har jag inget broderi igång så jag ser fram emot att börja på Nice People Nice Things. Det broderiet lär räcka länge. :) Tur det, så mycket som min samling med broderigarner har vuxit!

Mått: 10 1/2 tum i kvadrat, 11 1/2 tum från spets till spets.

Blombladen och mittcirkeln är applicerade för hand med stegstygn, vilket gör att sömmarna är i princip osynliga.

Det blir väldigt tredimensionellt med både kviltningen och rynket i blombladen.

Kviltningen är gjord med osynlig tråd på framsidan och beige på baksidan.
Notera att jag har använt ett matchande fintyg till baksidan. :)

Farmor fyller år i början av februari så detta blir födelsedagspresenten. (Nej, hon läser inte min blogg.) Jag hoppas och tror att hon kommer att uppskatta den!

Det började med att jag ville testa English paper piecing, att handsy över pappmallar. Så jag satt igång med att klippa sexkanter ur alla min blommiga tyger och en vision om att skapa något väldigt … ja, blommigt.

Jag parade ihop sexkanterna tre och tre ungefärligt efter färg (fråga inte varför) och sydde ihop dem. Sen fick jag fundera ett tag på hur i hela friden jag skulle få ihop allihopa till en helhet. Det tog någon vecka att komma fram till att jag behövde romber också.

Planen var att ha mörka romber mellan de ljusa grupperna av sexkanter och tvärtom.

Sen upptäckte jag att jag behövde en ram av vita sexkanter ytterst. Efter att den var på plats insåg jag att jag inte ville vare sig kanta eller vändsy alla vinklarna så jag applicerade hela rasket på ett stort vitt tyg.

Inne i sexkanterna och romberna är det bågar längs alla kanterna. Kviltningen i bakgrunden skulle förstås vara blommor och efter många om och men lyckades jag få till en kviltdesign jag gillade.

Plötsligt var hörnen ganska tättkviltade och resten av bakgrunden alldeles tom, så jag återgick till ritbordet och gjorde en passande blomslinga.

Och nu är den färdig, efter 2,5 år. Eller är det längre? Det känns som om jag har hållt på med den alltid. :)

Mått: ca 90×70 cm. De färdiga trianglarna är 1,5″ höga.

Det är kviltat med osynlig tråd så det är svårt att se kviltningen på framsidan. Lite knepigt att stippla tätt när man inte ser vad man gör, men det är lite mer sport så.

På baksidan syns det däremot väldigt bra eftersom jag inte iddes matcha tråden exakt. :)

Efter att ha kviltat i diket mellan stjärnorna kviltade jag en ram runt mittpartiet och fyllde ramen med meandring. Sen kändes det ganska tomt på själva sexkanterna så jag ritade en liten bubblig sak att ha där. Den blev väldigt effektfull och stämde väl överens med resten av kviltningen.

Sammantaget är jag väldigt, väldigt nöjd med denna bonaden. Lapperiet är visserligen inte helt perfekt (och jag gillar perfekt) men det är tillräckligt bra tycker jag. Kviltningen är jag fortfarande nybörjare på.
Jag ska med glädje och stolthet hänga upp den någonstans där jag ser den ofta.

Större bild finns i Galleriet

Sådär, nu är den färdig och platt och fin. Madrasstricket funkade över förväntan, det är bara småvågor kvar där madrassen inte täckte helt.
(Ja okej, signeringen och upphängningen ska göras.)

Mått cirka 120×120 cm.

Kviltningen blev väldigt effektfull och jag är mycket nöjd med kvilten som helhet, även om det är massor av små detaljer som inte blev direkt perfekta. Tror den ska få hänga över soffan i vardagsrummet.

Detta var också första gången jag använde bomullsvadd (80/20) istället för polyestervadd eller volymvlieseline och jag är helt förtjust i denna vadden. Den uppför sig så fint och lydigt! Bomullsvadd och klistersprej, det är mitt nya kviltrecept!

Så här blev det färdiga resultatet:

Storlek: 80×80 cm. Den hänger nu i köket, vid matbordet, och passar in väldigt fint. Jag är verkligen jättenöjd och glad. Både lappningen och kviltningen gick smidigt och är av riktigt skaplig kvalite.

Jag kviltade ungefär 1/4 tum från alla sömmar i bågblocken, ett par raka linjer längs ramen och en bård längst ut.
Bården blev dock lite för gles jämfört med den andra kviltningen, så jag lade till en linje till och då funkade det mycket bättre.

Det enda smolket i glädjebägaren var att jag glömde trimma ner sömsmånerna, och att handkvilta genom fyra lager tyg är mycket tyngre än bara två. Men jag får ju ha något utrymme för förbättring. :)