Det är jätteviktigt för mig att dela mitt intresse med andra, både live och via nätet. Bloggar och maillistor är fantastiska för att dels dela det dagliga sylivet, dels hitta nya vänner och bekanta. Det finns så mycket glädje, gemenskap, inspiration att ta del av om man bara vill.

Till dig som vill hitta nya kviltkompisar har jag ett par tips:

1. Leta efter en lokalgrupp nära dig på Rikstäckets hemsida. Om det inte finns någon på just din ort så ring den närmaste och fråga efter kontakter. Ofta känner man till fler grupper i området som inte är med i Rikstäcket.

2. Fråga i dina närmaste tyg- och symaskinsbutiker. De känner folk och kan säkert tipsa dig. Annars kanske du kan få sätta upp en lapp och annonsera efter nya kontakter?

3. Gå med i en e-postlista (eller flera). Det är enkelt gjort och det enda man behöver kunna är att läsa och skriva mail. Var aktiv och dela med dig av dina verk och din kunskap, och svara på andras mail för att lära känna listmedlemmarna.

4. Gå med i ett forum (eller flera). Se punkt 3.

5. Gör en blogg och dela med dig av din vardag och dina verk. Kommentera flitigt i andras bloggar så lockar du folk till din egen.

6. Gå kviltkurser i din närmaste kviltbutik, res till träffar och möten, åk på Quilt Camp.

Lycka till!

Har du fler tips? Lämna en kommentar!

P.S. De fina redworkbilderna har jag lånat från Quiltbus.com.

Gunnar Sträng hade koll.

”Man bör inte använda utländska låneord i de fall det finns en adekvat inhemsk vokabulär disponibel.”
Det konstaterade statsrådet Gunnar Sträng någon gång i mitten av 1900-talet och han hade så rätt redan då. (Wikipedia om Gunnar Sträng.)

Språket är något vi ska vara rädda om – för om vi mister våra ord och låter våra ordförråd lakas ur återstår för oss att kommunicera på ett språk som normalsvensken inte talar flytande.

Vi svenskar har ett rikt och roligt språk som ger gott om möjligheter att konstruera nya beskrivande ord när vi inte kommer på några befintliga eller när det dyker upp nya begrepp som behöver beskrivas. Googla är till exempel ett verb som har dykt upp de senaste åren och som betyder ”att söka något via Google”. På det sättet kan man hitta på vilka ord som helst, och ifall orden är tillräckligt intuitiva, beskrivande och självförklarande förstår alla dem trots att de inte står i ordboken.

Lapptäckssömnad är en gammal svensk tradition att sy lapptäcken men det dyker upp fler och fler amerikanska begrepp som vi glatt införlivar i våra ordförråd. Binding, sashing, quilting, stash, inch … ja, ni vet.
Men hur sjutton skriver man tydlig och korrekt svenska när hälften av det man vill säga är på engelska? Jo, då får man sticka ut hakan och börja försvenska saker själv.
En del ord har vi faktiskt redan på svenska, som kviltning (eller vaddstickning som det står i några böcker från 1970- och 1980-talet) om processen att sy samman två lager tyg med ett lager vadd emellan. Se där, ett adekvat inhemskt ord. Var så goda!

Vissa ord har ingen direkt motsvarighet i svenskan, och då står valet mellan att använda det utländska låneordet eller att hitta på ett svenskt ord. Väljer man det senare kan man antingen försvenska ordet eller skapa ett helt nytt. Därför säger jag lukkekant (norskt importord, egentligen borde jag säga avslutningskant men det är så långt), mellanremsor och kviltning.
Stash kan översättas med förråd [av något], men där föredrar jag faktiskt att direktimportera ordet eftersom det är mer uttrycksfullt än förråd. Tygstashen är bland det bästa som finns och en förutsättning för mitt skapande. Utan tyg ingen sömnad. Man kan böja ordet så roligt på svenska – man stashar tyg, letar i stashen, har stashångest … jättekul!
Vi har många direktimporterade ord som bara har fått en svensk stavning (och ibland inte ens det): tejp, juice, t-shirt, jeans och så vidare. Där petar jag in ordet stash.

Förr i tiden hade man alltid måttverktygen med sig.

Likaså inch och foot har faktiskt svenska motsvarigheter. En inch är detsamma som en tum, 2,54 cm, och en foot är just en fot, 30 cm. (Båda måtten förekom i verkmåttsystemet som baserades på kroppsdelar. En tum var en tumme bred och en fot var … just det, en fot lång. Läs mer på Wikipedia om du är nyfiken.)
Så varför säger så många inch när det heter tum på svenska? Okunskap och gammal vana. Men nu vet ni så nu har ni inget att skylla på! :)

Sysidan har en bra lista över sömnadsord på engelska och svenska med förklaringar.

Vad tycker du? Vilka ord använder du, och har du funderat på varför? Säg gärna emot mig!

"Det där var inte så snyggt, det är ju helt snett. Det borde du ha sytt om! Men du kanske inte har så höga krav på dig själv?" fnyste kviltpolisen surt.

Finns kviltpolisen på riktigt eller är hon ett gemensamt spöke som alla måste förhålla sig till? Är det personal i kviltbutiker, kursledare och andra ”proffs” vars omdömen vi är rädda för? Är det våra vänner och bekanta som kan tänkas kritisera oss? Eller är hon en bitsk röst i ens eget huvud som påpekar alla små missar och jämför oss med de amerikanska superkviltarna som lever på sitt syende?

Många har berättat om damer som rynkar på näsan åt uppvisade projekt. Oväntad kritik kan göra en riktigt ledsen, särskilt när den är oombedd.
Men frågan är då, när får man kritisera andras projekt? Om någon visar en nysydd duk och säger ”jag är inte nöjd med de här sömmarna”, får man då hålla med och säga ”ja, de är lite sneda”? Får man erbjuda tips och goda råd? Eller ska man låtsas som om det regnar och istället berömma det fina färgvalet?

Konstruktiv kritik är ett fantastiskt sätt att utvecklas, men det är svårt att ge och en konst att ta till sig. Den konstruktiva kritiken vill sätta fingret på problem och hjälpa till med förbättringar, den innehåller alltid ett förslag på åtgärd av det man påpekar. Det kan vara ett tips på hur man jobbar med kontraster, hur man nålar smart eller hur man syr snygga hörn på lukkekanten.
Utan förslag på åtgärd är en kommentar bara kritik, och kritik är inte alltid välkommen.

Det är alltid väldigt trevligt att få beröm för sina alster men många gånger hade jag också velat ha konstruktiv kritik. Det är nyttigt att se sina verk ur flera olika synvinklar när man jobbar på att utvecklas som kviltare. Jag önskar att vi vore mer generösa med den konstruktiva kritiken och inte bara med beröm, för den kritiken är som sagt något som gör att man lär sig.
Och jag önskar att den som kommer med konstruktiv kritik inte blir betraktad som en kviltpolis utan som en medkviltare som vill hjälpa en över hinder på vägen vidare.

Härmed bjuder jag in alla att komma med konstruktiv kritik av mina kviltar och andra alster. Jag uppskattar din ärliga synpunkt lika mycket som beröm, om inte mer eftersom kritik är mycket svårare att ge än några vänliga ord.

Den här jakten på perfektion kanske låter ansträngande men det är en sport, en utmaning. Ibland släpper jag på det och låter felmarginalerna öka några millimeter men det händer inte ofta. Så funkar jag – jag gillar när det blir som jag vill ha det och jag är beredd att anstränga mig för det.

Här på Tänk rosa har jag slarvat lite, det finns många korsningar som inte riktigt stämmer. Men det får vara, det försvinner i kviltningen om man har tjock vadd. :)

Många andra tycker att det inte är särskilt viktigt och intressant med sömmar som möts och det är helt upp till dem tycker jag. Det är oftast en fråga om tycke och smak tror jag, man ser att det inte matchar men tycker inte det är värt ansträngningen att göra om det, det blir bra ändå. Man är fokuserad på något annat med sin sömnad.

Det är lite som att vara intresserad av olika typer av mönster: Antingen gillar man enkelt, snabbsytt och snabba resultat eller också ser man fram emot att grotta med ett projekt med svåra detaljer i flera månaders tid. Eller som att skriva – en del människor tycker inte att det spelar någon roll om man stavar fel så länge det går att läsa, andra framhåller att det finns en poäng med skrivregler.
Mina ögon fastnar direkt på skriv- och stavfel och jag tappar fokus på textens innehåll, i stället börjar jag korrekturläsa. Och ungefär så funkar det med sömmar som inte möts, tavlor som hänger snett och annat som stör blicken.

Men det är som jag är. Om dina sömmar inte möts är det inte mitt problem (så länge jag inte får duken i present!) och du får skriva precis som du vill. Men om du ska publicera texten vill jag att du ska veta att rättstavat är mer lättläst och ger ett bättre intryck.
Gör det mig till en kviltpolis och en språkpolis? Kanske det.
Är det ett problem? Det hoppas jag inte, men säg för all del till mig om du känner dig kritiserad. Ärlighet är något jag uppskattar.

Samtidigt finns det områden där jag inte alls är perfektionist, som hushållet till exempel. Huset kan vara helt upp och ner utan att det bekommer mig särskilt mycket, på gott och ont. Det är bara i mina kreativa och skapande områden som exakthet och noggrannhet är viktigt. I båda fallen tar jag gärna emot tips och förslag på hur jag kan förbättra och förenkla det för mig.

Vad säger ni andra? Är ni perfektionister på något område? Hur förhåller ni er till när andra inte är noga med det ni tycker är viktigt? Det skulle vara intressant att läsa vad ni tycker! Och som sagt, ärlighet varar längst.

Men nu i början av 2010 vill jag ta en titt i lådorna och skåpen för att se vad som döljer sig där numera. Kanske det finns något som kan väcka lusten att färdigställa ganska snart? Ett WISP (Work In Slow Progress) eller en PIG (Project in Grocery bag) som kan bli ett WIP (Work In Progress)?

(Länkar går till det inlägg där projektet senast figurerade.)

Topp 5 på listan. Saker som snart är klara?

1. Höstsnurrorna till mamma (syr lappar för fullt)
2. Shakespeare in the Park (tar kviltningspaus)
3. Tänk rosa 2009 (väntar på kviltning)
4. Straight Strip Blues (väntar på kviltning)
5. Svartvit Drunkard’s Path (väntar på kviltning)

Två dahlior som ska kviltas, kantas och hängas

6. A Christmas Wish (kviltning igång)
7. Nice People Nice Things (ännu inte påbörjad)
8. Äppelskruttarna (vet ännu inte vad den ska bli)
9. Crazyblocken från bytet 2007 (ska monteras)
10. Baltimore Blues (två block färdiga, tio kvar)

11. Stars for a New Day (första blocket sytt, många återstår)
12. Papegojutmaningen (ska monteras ihop)
13. Quilt-as-you-go-löpare (halvklar)
14. Skärsetsväska (ska monteras ihop)
15. Sypressernas logcabinbyte (pågår för fullt)

Shit, det här börjar bli en lång lista!

16. Giant dahlia C (har gjort mönstret)
17. Dear Jane (tagit ut mönstret till första blocket)
18. Julgardin (en kvar att sy av de tre jag köpte förrförra året)
19. Flock of angels (pysselkit från Panduro typ 2007)
20. Giant Dahlia A (toppen färdig)

21. Giant Dahlia B (toppen färdig)
22. Tre kuddfodral till vardagsrumssoffan
23. Pölkudde till vardagsrumssoffan
24. Remshjärtan i paper piecing
25. Asienkvilten

26. Bakelsebroderi
27. Makower-kattkvilt
28. Broderusk med katt
29: Grandmother’s Flower Garden med 1/4-tumshexagoner
30: Mariner’s star-block ska bli något

31: Romerska bågar, kurskvilt

Ja, där någonstans får det räcka. Det finns några tänkta projekt till men de är inte färdiga att bara sätta igång, så de får stanna på tankestadiet ett tag till. Och detta är som sagt inte att betrakta som en lista över saker jag känner mig tvungen att göra utan en liten titt på projekt jag är fri att botanisera bland och ta upp om jag vill.

Enligt May Britt på Abyquilt kommer det att bli en OPAM-utmaning även detta år (One Project a Month) och Kris på Tag Along Teddies kommer att hålla i den. Min lilla lista innehåller ju en del projekt som skulle kunna funka att göra klart lite snabbt och enkelt, så jag räknar med att återkomma till den om ett år för att se vad som har hänt, vad som har blivit klart och vad som har tillkommit.

Många av projekten är långtidsprojekt och jag ser med glädje fram emot att se dem växa fram i sakta mak. Nice People Nice Things är en sån, likaså Dear Jane. Baltimore Blues och Stars for a New Day lär få ta den tid de tar eftersom det är väldigt mycket sömnad involverad. Men julgardiner och kuddfodral borde jag ju kunna slå iväg ganska snabbt.

Jag ska i alla fall försöka att avsluta fler projekt än jag startar. :)

___________

Tillägg den 3 januari: Kom på att jag har en Grandmother’s Flower Garden på gång också, i 1/4-tumshexagoner. Även det ett långtidsprojekt.
Tillägg den 27 januari: Hittade ett Mariner’s Compass-block och kom på att jag måste göra en kurskvilt.

Danska konstnären Marianne Jørgensens stridsvagnsprojekt ”Pink M.24 Chaffee” mot USA:s krig i Irak. Foto från www.marianneart.dk.

DN har den här fantastiska bilden på webbtidningen idag och skriver om den pågående hantverksrevolutionen. Det handlar om craftivism – activism+crafts, att använda hantverk som politiskt verktyg – allt från den numera ganska vanliga grafittistickningen till queer baklängesvirkning och fredsaktivism. Intressant och läsvärt!

Läs mer om Marianne Jørgensens rosa stridsvagnstäcke på www.marianneart.dk.

Lappteknik var från början var ett sätt att ta till vara på tygrester men har utvecklats till en enorm marknad med en massa måste-ha-saker. Den som syr av avlagda kläder idag är både originell och lite udda – om det inte är i konstnärligt syfte förstås. Nej, vem behöver sy en fin duk av en urblekt tunika när man kan köpa urläckra tyger från USA?

Alla företag med förståndet i behåll drar förstås nytta av hantverkshaussen och kommer med allt fler nya verktyg, mönster och material.
Det är å ena sidan väldigt roligt och inspirerande, men å andra sidan börjar det kännas lite krystat nu. Hur många olika färggranna yoyo-mallar i plast behöver vi när man för bara ett par år sedan gjorde yoyoar för hand utan problem? Hur många olika linjaler, rullknivar, mönster och mallar behöver vi? Är alla prylar bra hjälpmedel eller fyller de ett behov skapat av marknaden?
Och är det verkligen hållbart att konsumera så mycket för nöjes skull? Det vill man inte gärna tänka på när man står där i butiken och fingrar på de inspirerande godsakerna.

Kviltmarknaden är visserligen översvämmad av prylar men jag tror nog scrapbooking växer ännu mer.
För bara några år sedan var det fint och fiffigt att dekorera albumet med resebilderna genom att sätta dit bussbiljetterna från lokalbussen i Thailand och ett par torkade blommor – nu köper man dekorerat syrafritt papper, specialpennor och allt möjligt massproducerat pynt för att dekorera sina bilder eller bygga egna julkort. Thailandsbilderna ligger nog kvar i datorn. Medlet har blivit ändamålet och personligt har blivit opersonligt.

Så vad ska man göra? Inte vet jag, jag är en lika glad shoppare som alla andra. Men visst är det en intressant utveckling att följa?

Ungefär så är min färgfilosofi. Eller som Margaret Miller säger: Varför begränsa sig till två färger när man kan ha tjugo? (Margaret Miller är hon som gör Angle Play, ni har väl sett hennes fantastiska kviltar? Om inte, kolla här.)

Detta kom jag att tänka på när jag tittade ut genom fönstret i förmiddags. Solen låg på rhododendronrabatten och den allmänt blandade planteringen intill.

I naturen passar alla färger ihop. Klicka för större bild.

Bakom de lila, vita och rosa rhododendrona, bland de blekblå irisarna, de lilablå lupinerna och de mörkblå aklejorna sticker några klarröda vallmo upp. I vänsterkanten tittar en mörkt rödbrun alunrot fram och någonstans där bredvid finns även en ljust karamellfärgad. Och så har vi alla de gröna, de jordbruna och de träbruna färgerna. Häftigt nog passar allt ihop!

Om någon skulle föreslå en kvilt med de här färgerna skulle det låta rätt konstigt, men när man ser det funkar det hur bra som helst. Och om det inte gör det så fyll på med några färger till tills det börjar tala till dig!

För att bevisa den här tesen för mig själv och er gjorde jag ett experiment. Jag tog fram ett tyg som inte passar med vad som helst och lade ihop det med ett annat som det inte passade ihop med. Det tog faktiskt några försök innan jag hittade en kombination som inte funkade, tyger vill liksom passa ihop. :)

Kass kombination 1: Gult och ljusblått. Ingen kontrast över huvud taget.

Kass kombination 2: Grönt och turkos. Låg kontrast, färger som skär sig.

Kass kombination 3: Cerise och orange. Intetsägande mönster, ganska låg kontrast.

Efter att ha letat runt i lådorna en stund kom jag på att några av de svårmatchade färgerna påminde om krysantemumtyget jag köpte på NQT, så jag tog fram det och testade lite. Och vips – med hjälp av ett gult och ett vinrött tyg förvandlades de trista kombinationerna till en helt gångbar färgskala!

Men tillsammans blir det fint!

Det här skulle jag mer än gärna använda till ett projekt faktiskt. Jag ska nog lägga undan dem tillsammans och se om något lämpligt dyker upp.

Det är nästan ännu bättre utan det blommiga. Hm, varför inte lägga till ett schackrutigt också?

Nu kanske inte just du tycker att de här färgerna är så snygga ihop eller att tygerna för den delen är fina – det är helt okej, tycke och smak är så olika. :)
Du har förhoppningsvis färger du gillar i din egen stash och det är den du måste våga leka med. Jag är säker på att du kan dra ihop helt nya och oväntade tygkombinationer om du experimenterar och leker och vågar prova. Testa kontraster i ljushet, mönsterstorlek och använd färgskalor – använd fem nyanser av rosa och lägg till en knallgul eller en mörkgrön, eller både och!

I morgon är det Sypresserna-kväll och det ska bli så himla kul att gå på syträff. Medan jag brottades med bacillerna missade jag både en Öresundsquiltarna och en träff för att sy pyttetäcken, och hade jag missat Sypresserna med hade jag nog blivit ilsk på riktigt.

Men vad ska jag ha med mig? (Ställde jag inte samma fråga förra gången? Det känns nästan som om man ska på fest och gnäller ”men jag har ju inget att ha på mig” trots att garderoben är full av kläder.)

Fast var det inte så att vi skulle sy hönor inför påsken? I så fall är ju kvällen räddad!

I brist på nya sybilder blev det en påskbild ur arkivet.

Apropå ingenting måste jag tipsa er om min nya syprojektsguru. Det är Arge snickaren från Kanal 5, en bestämd hantverkare som ser väldigt klart på saker och ting och som inte drar sig för att säga saker högt. Jag vet inte om han kan sy – gissningsvis inte – men han är bra på att dra tummen ur ändan på folk och hjälpa dem hantera sina projekt.

I det första programmet sa han något jätteklokt som går att tillämpa på vad som helst. Det var ungefär så här: Man måste få bekräftelse på vad man gör för att inte tappa sugen i längden. Har man ingen i vardagen som ger bekräftelse får man skaffa en. Det kan vara en vän eller släkting som kan följa ens framgångar och heja på när man har lyckats.

Och det är ju precis vad vi gör med våra maillistor och bloggar och Zoomin och vad vi nu har – vi bekräftar varann och hjälper varann framåt och det skapar så mycket ny lust och energi åt alla håll. Jag tror inte många av oss har någon i sin omedelbara närhet som kan uppskatta det vi åstadkommer på det sätt som vi önskar, förstå det arbete som vi har lagt ner, se detaljerna och uppskatta vilka svårigheter vi har övervunnit. För även om maken berömmer och säger ”wow, så fint” så är det en helt annan sak när någon som förstår hantverket säger samma ord.

Men med ett par knapptryck kan vi visa och berätta för en stor skara av personer som förstår på riktigt vad vi har gjort, och den uppmärksamheten och bekräftelsen ger mycket.

Arge snickaren Anders, som faktiskt mest verkar rätt glad. Bild från Kanal 5.

Förutom att han är insiktsfull är Arge snickaren också bra på att förklara projekthantering på en grundläggande nivå. Det är en bra påminnelse märker jag, det blir ju så mycket enklare när man skaffar hem rätt grejer innan man börjar bygga/sy, har en bra arbetsyta och rätt verktyg, plockar undan efter sig, skapar sig något slags uppfattning om hur lång tid saker tar och slutför saker innan man börjar på nya. Sen är det också bra att inte krångla till det i onödan,något som jag är något av en expert på. Ibland får man bara sluta grubbla och börja jobba!

Som ni märker är jag rätt förtjust över de här nygamla, återfunna tankarna. :) Tyvärr är Arge snickaren slut för säsongen men på Kanal 5:s webbteve kan man se alla avsnitten. Rekommenderas!

Rester efter Straight Strip Blues

Ni som känner mig vet att jag gärna vill spara allt. Jag har fått sätta en gräns för mig själv på 1 tum i kvadrat, mindre bitar än så har jag slängt bort trots att det svider i hjärteroten.
Men vad sjutton ska jag göra med småbitar på 1 tum? Ett tag sydde jag niorutor av dem men det är ganska så pilligt. Och pilligt är inte kul när man syr med maskin tycker jag, då ska det vara effektivt. Så lådan med entumskvadrater vilar sött för tillfället, i väntan på ny inspiration. Likaså lådan med 1,5-tums trianglar, lådan med 1,5-tumskvadrater och alla de andra lådorna med småbitar i mysko mått.

Helst vill jag ha ett system som fungerar, precis som Bonnie på Quiltville och hennes Scrap Users System. Om ni inte har läst om det så gör det, det är genialt! Men det kräver förstås disciplin och som med alla system måste man använda det för att det ska fungera, och där någonstans brukar många projekt fallera. (Alla som känner igen sig, räck upp en hand.)

Men, det var egentligen inte det jag skulle skriva om. Nej, det var min senaste lura-mig-själv-idé jag ville visa.

Textilskräplåda

I den här lilla plastburken hamnar nu allt textilskräp: trådklipp, avputsade hörn, stadkanter, små vaddbitar och alldeles för små tyglappar. När lådan är full – här kommer det smarta – lägger jag textilskräpet i en för ändamålet tillverkad tygpåse.

Textilskräppåse

Och när den är full kan jag sy ihop den och vips har jag en ganska stadig kudde, samtidigt som jag har lurat min inneboende scrapssamlare och minskat en aning på hushållssoporna.
Om man inte är sugen på en kudde går det nog lika bra att stoppa nåldynor eller leksaksdjur istället.

Min förhoppning är att jag nu ska kunna fokusera på att använda de större tygresterna som översvämmar mina lådor istället för att gneta med pyttebitar som faktiskt gör bättre nytta som kuddstoppning.

Här har jag varit lite duktig och skurit upp resterna efter remsorna till Straight Strip Blues. De remsor som var tillräckligt långa möblerade jag om och skar till fler trianglar av, så nu har jag 32 trianglar till något annat. Och en hel bunt 2,5-tumskvadrater – en bra början på ett bra scrapssystem hoppas jag!

Blå kvadrater för framtida bruk

Undrar just om jag kan övertala mig själv att dra fram allt småplock ur tyglådorna och skära till det? Lite i taget kanske? Och börja sy av de stora tygerna istället?

Så hädanefter ska jag vara lyxig och generös med mina fina tyger, jag ska använda dem glatt till allt möjligt och om de tar slut så har jag chans att köpa nytt!

Nu blir det några kassar med fultyger till dagis igen så jag inte frestas att använda dem!

P.S. Bloggverktyget verkar ha knasat ur för jag kan inte lägga in bilder. Rackarns teknik! Annars hade ni fått se en fin rulle med fatquarters jag köpte på Veronicas häromdagen.

Uppdatering: Här är fintygerna som jag med glädje ska skära sönder och sy något tjusigt av. Planeringsvis en Giant Dahlia efter en ny variant av mönstret.