Anna syr

 

Mitt liv som perfektionist

Jag är ganska sträng mot mig själv när jag syr, oftast sprättar jag det som inte blir tillräckligt bra. Om sömmarna inte möts precis så ska de i alla fall vara tillräckligt nära, en halv millimeter ungefär är den tillåtna felmarginalen. Stjärnspetsar ska vara spetsiga och inte avhuggna. När jag skär tyger ska det vara perfekt på tråden för att det ska bli så exakt som möjligt. Handsydda stygn som syns för mycket sprättas upp även de, tråden ska vara i princip osynlig. Och det gäller både applikationer och lukkekanter och allt däremellan.

Den här jakten på perfektion kanske låter ansträngande men det är en sport, en utmaning. Ibland släpper jag på det och låter felmarginalerna öka några millimeter men det händer inte ofta. Så funkar jag – jag gillar när det blir som jag vill ha det och jag är beredd att anstränga mig för det.

Här på Tänk rosa har jag slarvat lite, det finns många korsningar som inte riktigt stämmer. Men det får vara, det försvinner i kviltningen omman har tjock vadd. :)

Här på Tänk rosa har jag slarvat lite, det finns många korsningar som inte riktigt stämmer. Men det får vara, det försvinner i kviltningen om man har tjock vadd. :)

Många andra tycker att det inte är särskilt viktigt och intressant med sömmar som möts och det är helt upp till dem tycker jag. Det är oftast en fråga om tycke och smak tror jag, man ser att det inte matchar men tycker inte det är värt ansträngningen att göra om det, det blir bra ändå. Man är fokuserad på något annat med sin sömnad.

Det är lite som att vara intresserad av olika typer av mönster: Antingen gillar man enkelt, snabbsytt och snabba resultat eller också ser man fram emot att grotta med ett projekt med svåra detaljer i flera månaders tid. Eller som att skriva – en del människor tycker inte att det spelar någon roll om man stavar fel så länge det går att läsa, andra framhåller att det finns en poäng med skrivregler.
Mina ögon fastnar direkt på skriv- och stavfel och jag tappar fokus på textens innehåll, i stället börjar jag korrekturläsa. Och ungefär så funkar det med sömmar som inte möts, tavlor som hänger snett och annat som stör blicken.

Men det är som jag är. Om dina sömmar inte möts är det inte mitt problem (så länge jag inte får duken i present!) och du får skriva precis som du vill. Men om du ska publicera texten vill jag att du ska veta att rättstavat är mer lättläst och ger ett bättre intryck.
Gör det mig till en kviltpolis och en språkpolis? Kanske det.
Är det ett problem? Det hoppas jag inte, men säg för all del till mig om du känner dig kritiserad. Ärlighet är något jag uppskattar.

Samtidigt finns det områden där jag inte alls är perfektionist, som hushållet till exempel. Huset kan vara helt upp och ner utan att det bekommer mig särskilt mycket, på gott och ont. Det är bara i mina kreativa och skapande områden som exakthet och noggrannhet är viktigt. I båda fallen tar jag gärna emot tips och förslag på hur jag kan förbättra och förenkla det för mig.

Vad säger ni andra? Är ni perfektionister på något område? Hur förhåller ni er till när andra inte är noga med det ni tycker är viktigt? Det skulle vara intressant att läsa vad ni tycker! Och som sagt, ärlighet varar längst.

15 kommentarer

  1. 1
    Carina i Furulund:

    Jag är också en perfektionist, kanske inte alltid med sömmar men jag sprättar ofta. Försöker alltid att stava rätt, det är en del av mitt jobb. Men att var perfektionist med städning etc är inte min grej, när jag städar gör jag det ordentligt men dessemellan kan det gå lång tid. Men jag måste erkänna går jag på en quiltutställning så kollar jag inte andras sömmar, jag tittar på det stora hela om quilten tilltalar mig.

  2. 2
    Anna:

    Carina – välkommen ut ur perfektionsgarderoben! Trevligt med sällskap!
    Jag kollar inte heller sömmar på utställningar, man brukar ju inte gå så nära utan hellre stå en meter bort och njuta av helhetsintrycket. Tur kanske att jag är lite närsynt också. :)

  3. 3
    Anna-G Johansson:

    Här har du en språkpolis till!! Jag blir störd när jag läser felstavade texter. Uj,uj!
    Inte riktigt lika hård med sömnaden, jag tycker ibland att jag kan släppa där, om det inte stör helhetsintrycket. Det får inte bli jobbigt!
    Annars samma som dig med hushållet. Disken får vänta medan jag syr, broderar eller stickar!! KM är däremot pedant där!!

  4. 4
    Ullis:

    Jag är nog inte lika petnoga med sömmar som du är, men jag vill nog att det ska stämma någorlunda i alla fall. Och ogillar stavfel gör jag också. Hemmet ser ut som 17 men det beror nog mest på att jag har tröttnat på att plocka upp efter de tre andra, suck! Men i mitt syrum har jag stenkoll på allt, även om det inte alltid är perfekt ordning. Kramar Ullis

  5. 5
    Maria:

    Øver mig i ikke at være super perfektionist i min syning. Plejer at sige, at når jeg har pillet det samme sted op tre gange, så er det nok. Enten må jeg leve med det eller også må jeg skære nyt stof og sætte i. Jeg ville bestemt også have det svært med sammensyningen på dit billede…
    Når det kommer til stavning, har jeg det nok lidt anderledes. Hvis det er i avisen, på tv eller offentlige breve er jeg ganske hård. Den slags skal være korrekt! Hvis det ex. er en blog, ser jeg fejlene, men er de ikke meget meningsforstyrrende er det mig lige meget. Jeg syntes, det er flot og modigt, at ordblinde/folk med stavevanskeligheder på trods af deres handicap skriver – det er jeg med mine øjne en måde at blotte sig selv på. Meget mere end vi skriver…
    Og mit hjem… tja, min mor kommer og gør rent for mig (jeg heldige asen)… Knus

  6. 6
    Ingrid:

    Jag tycker också det är snyggare när det stämmer. Sedan beror det lite på vem som ska ha det jag syr, är det ett barntäcke är jag nog inte lika flitig att sprätta om det blir lite fel. Måste det bli perfekt använder jag helst paper-piecing eftersom min gamla maskin har en pressarfoten med den där ”ungefär” 0,7 mm, den är bredare än 1/4 inch upptäckte jag när jag sydde ett samplerblock med många sömmar i, för hela blocket blev för litet.
    Jag tittar inte så i detalj på utställningar utan mer helhetskänslan. Det är kanske så att vi är mest kritiska mot oss själva, tror jag och accepterar hos andra vad men inte accepterar hos sej själv.
    Jag är inte heller något fan av att städa utan det blir när jag måste eller när det börjar bli red alert. När jag väl kommer igång kan det vara rätt kul att få det fint, men jag har lång framkörningssträcka om man säger så…
    De jag känner som har perfekt städade hem har inga andra intressen, de hinner inte! Jag tror på något sätt att har man en rolig hobby t ex kviltning så ägnar men hellre en stund eller en kväll åt det i första hand och inte åt städning.
    Jobbar man heltid och har familj så blir det ju i bästa fall en stund på kvällen man kan sy, och det är ingen idé att börja städa då. (tycker jag, jag är bra på ursäkter!)
    En av mina vänner i England bor i vad man kan kalla ett organiserat kaos, men hon vet var hon har sina sysaker, tyg etc, och hon hinner sy en hel del och hon är lycklig!
    Vad gäller språk håller jag med om att det ser trevligare ut med rätt stavning och rätt språkbruk. Sen tycker jag också att har man stavningssvårigheter el.dyl. så är det bättre att skriva med lite stavn.fel än att inte skriva alls.
    I en diskutionsbok om svenska språket som kom för något år sedan tyckter författaren som jag inte kommer ihåg namnet på att eftersom många säger ”han” i st f ”honom” så kunde man väl lika gärna ändra det till han och det tycker inte jag. Ibland känner man sej som hundra år! Men vi är ju födda förra seklet så det är ju inte så konstigt:) Jag tog min examen förra seklet också och när det börjar komma kollegor som är födda efter det att jag blev färdig börjar man så smått inse att man inte tillhör de yngsta längre.

    Jag tror nog att många kviltare inte har städning höst upp på ska göra listan!
    Det tycker jag är helt OK!! Livet är för kort för att städa för ofta!

  7. 7
    Annika:

    Jag är väldigt noggrann när jag syr, fast jag dör inte om det blir lite fel :) Men jag lägger hellre lite extra tid på förarbetet än att bli missnöjd med slutresultatet.

  8. 8
    Anna:

    Skönt att höra att det finns fler syperfektionister där ute. Alltid trevligt att vara i gott sällskap!

    Ingrid – har du funderat på att markera en 1/4-tumslinje direkt på stygnplåten så att du vet var din perfekta sömsmån är en gång för alla? En bit tejp duger alldeles utmärkt och ger en liten kant att föra tyget längs.

  9. 9
    märit:

    jag vill också att det skall stämma i spetsarna, rättar det som är felskrivet på jobbet och städning är väl ingen favorit när man kan sy , sticka , virka eller brodera

  10. 10
    Lizzan:

    Jag har varit petnoga med sömmar och så förr, men det har släppt mer och mer. Numera är det viktigaste att mitt skapande är kul inte bli till tvång. Men det får inte kasta för mycket, helheten måste se okej ut.
    När jag hade skrivit min C-uppsats för snart fem år sen blev jag som besatt av språket, korrekturläste även mina mail. Det har släppt och nu är jag mer rebellisk, ser jag ett stavfel i min blogg brukar jag gå in och ändra om jag tycker det stör för mycket.
    Ha en bra dag!
    Kram Lizzan

  11. 11
    Ingrid:

    Jag har markerat med tejp på stygnplåten men ögat styr ändå mot pressarfotskanten, så jag borde nog försöka tejpa fler lager så det blir en liten vall, så det blir svårare att flytta tyget lite utåt!!
    Det där med pressarfotskanten tycks sitta i ryggmärgen, jag kanske är så gammal att jag har svårt att lära om – hemska tanke! jag ser mej inte som en sådan som gör saker ”som vi alltid har gjort” men ibland blir man lite förvånad när man upptäcker vad man håller på med.
    Tack för tipset! Ska gör ett allvarligt försök att hålla mej på den rätta linjen!

  12. 12
    My:

    Oj oj vilket intressant inlägg och även alla kommentarer. Tittar jag på andras kviltar kan jag aldrig se ”fel” bara helheten. Skulle ännu mindre få för mig att kommentera någon annans sömmar. Aldrig ge negativ feedback. Sömnaden är rolig och en glädje. Blir några sömmar sneda bryr jag mig inte. Fast det beror på vad och till vem jag gör det. Petig är jag med färger. Det ska verkligen stämma överens. Inte bara i kvilt utan i kläder, i hemmet etc. Städningen är inte min petigaste bit heller utan tillbaka till färger. Hela vårt hus är snart vitt, vitt och vitt. Inredning är jag supernoga med och sådant som jag kan störa mig på. Är jag då en inredningspolis??? Fniss. Nu är det bäst att jag korrekturläser innan jag skickar iväg det här :)

  13. 13
    Ingrid:

    Inredningspolis låter också negativt.
    En kvinna som vet vad hon vill (och som ser till att hon får det så) eller
    En kvinna med bestämda åsikter. Vissa kanske tycket det låter lite dominerande men det är väl inte fel att veta vad man vill??
    Vårt förra hus var nästan bara vitt på alla väggarna inne och det blev lite enformigt till slut. Vi flyttade 2004 in i ett hus fr 1974, där det bla i kök och hall fanns grönblommig tapet till rödrutig heltäckningsmatta. När vi målade om (ni förstår varför!!) blev det milt grönt och något vitt rum, och nu känns det bra med lite färg.

  14. 14
    Anna:

    My – inredningspolis var ett nytt begrepp för mig. Bra ord! Du skulle nog få akut magsjuka i vårt datorrum, här är ett rent kaos. När vi flyttade in för tre år sedan konstaterade vi att rummet var en katastrof och behövde helrenoveras. Vilket vi ínte hade möjlighet till då. Alltså flyttade vi in alla våra prylar och blundade hårt för hur det såg ut. Och nu, tre år senare, blundar vi fortfarande. :)
    Här är mörkt turkosmönstrade väggar, oxblodsfärgad bröstpanel på väggarna och träpanel i taket, en öppen bokhylla med prylkaos och tre stora skrivbord med papperskaos. Detta är också det rum där vi tillbringar mest tid. Say no more.
    Planen är att fixa till det i sommar och ta mina föräldrar till hjälp. Det skulle vara himmelriket att få snyggt här!

  15. 15
    Wivi:

    Jag vill också att det ska stämma i hörnen och försöker vara så exakt som möjligt när jag skär till och syr ihop. Det där med stavning är nog en yrkesskada för jag arbetade de senaste 11 åren med webben och korrekturläsning/layout av C- och D-uppsatser och doktorsavhandlingar. Ögonen fastnar direkt på så´nt som är fel och jag tappar tråden (gäller böcker och tidskrifter). I bloggar tycker jag inte det gör så mycket, huvudsaken är att man skriver.
    ”Strädning??” Hur stavas det *fniss*. Bättre några dammråttor i hörnen än ett rent helvete.

Vill du säga något?

This quilting blog is in Swedish only but you are most welcome to stay and look at the pictures!

Sidor

Senaste kommentarer

Kategorier

Arkiv

Ämnen