Anna syr

 

Kviltpolis och konstruktiv kritik

Vem är kviltpolisen egentligen? Finns det stränga tanter som kommer fram till en på syträffar och granskar ens sömmar, färgval och tyger i detalj för att rynka på näsan åt allt som inte är perfekt? Som anmärker på sömmar som inte möts, linjer som är sneda och cirklar som är ojämna?

mean old lady

"Det där var inte så snyggt, det är ju helt snett. Det borde du ha sytt om! Men du kanske inte har så höga krav på dig själv?" fnyste kviltpolisen surt.

Finns kviltpolisen på riktigt eller är hon ett gemensamt spöke som alla måste förhålla sig till? Är det personal i kviltbutiker, kursledare och andra ”proffs” vars omdömen vi är rädda för? Är det våra vänner och bekanta som kan tänkas kritisera oss? Eller är hon en bitsk röst i ens eget huvud som påpekar alla små missar och jämför oss med de amerikanska superkviltarna som lever på sitt syende?

Många har berättat om damer som rynkar på näsan åt uppvisade projekt. Oväntad kritik kan göra en riktigt ledsen, särskilt när den är oombedd.
Men frågan är då, när får man kritisera andras projekt? Om någon visar en nysydd duk och säger ”jag är inte nöjd med de här sömmarna”, får man då hålla med och säga ”ja, de är lite sneda”? Får man erbjuda tips och goda råd? Eller ska man låtsas som om det regnar och istället berömma det fina färgvalet?

Konstruktiv kritik är ett fantastiskt sätt att utvecklas, men det är svårt att ge och en konst att ta till sig. Den konstruktiva kritiken vill sätta fingret på problem och hjälpa till med förbättringar, den innehåller alltid ett förslag på åtgärd av det man påpekar. Det kan vara ett tips på hur man jobbar med kontraster, hur man nålar smart eller hur man syr snygga hörn på lukkekanten.
Utan förslag på åtgärd är en kommentar bara kritik, och kritik är inte alltid välkommen.

Det är alltid väldigt trevligt att få beröm för sina alster men många gånger hade jag också velat ha konstruktiv kritik. Det är nyttigt att se sina verk ur flera olika synvinklar när man jobbar på att utvecklas som kviltare. Jag önskar att vi vore mer generösa med den konstruktiva kritiken och inte bara med beröm, för den kritiken är som sagt något som gör att man lär sig.
Och jag önskar att den som kommer med konstruktiv kritik inte blir betraktad som en kviltpolis utan som en medkviltare som vill hjälpa en över hinder på vägen vidare.

Härmed bjuder jag in alla att komma med konstruktiv kritik av mina kviltar och andra alster. Jag uppskattar din ärliga synpunkt lika mycket som beröm, om inte mer eftersom kritik är mycket svårare att ge än några vänliga ord.

8 kommentarer

  1. 1
    Ingrid:

    Vilket bra inlägg! Konstuktiva förslag tycker jag också är bra, och om någon frågar och bjuder in, vill ha åsikter så ska man säga vad man tycker, men på ett vänligt sätt och med förslag hur man kan göra, som du säger.
    Däremot att ha åsikter om allt och alla och inte alltid så vänligt tycker jag inte är ok, man behöver inte leta fel bara för den sakens skull.
    När jag tittar på andras arbeten på utställningar kurser etc så är det för att njuta av det och få lite inspiration, se nya sätt att göra saker.
    De flesta kursledare jag stött på är inga poliser, utan de verkar tycka det är roligt att se hur andra tolkar deras mönster.
    Den svåraste kritikern sitter nog på insidan av det egna huvudet, på de flesta, så är det för mej. Den biten kan man ju jobba med och man har ju alltid valet ätt ta till sprättaren om man inte är nöjd. När Tamara hade en kurs hos Eva på Färgochform hade hon en godislåda där man fick ta en bit när man sprättade.

    Men jag tycker vi ska uppmuntra varandra och puffa varandra, tala om när det är saker vi gillar och beundrar och om någon frågar uppriktigt vara konstruktiv. Det är ju ett förtroende man får när någon frågar om vad jag tycker, den personen visar ju att den tror att jag har något att tillföra!
    sedan har vi olika stilar och även om jag kanske inte skulle gjort något i t ex de färgerna så är det ju en annan sak. Det vore ju tråkigt om vi alla gjorde likadana saker.
    Det är ju vad som är så fascinerande med kviltning att även om 2 personer gör något från samma mönster så blir det ju helt olika kviltar eftersom man sätter en bit av sig själv i det man gör.
    hopsan ett långt inlägg igen, men jag gillar kviltning!
    Kram från Ingrid

  2. 2
    Anna:

    Ingrid – tack för dina alltid långa och intressanta svar! Undrar just om man skulle få snäppet perfektare kviltar om man fick en liten belöning för att sprätta? :)
    Det är lite en fråga om respekt också tycker jag, att vara uppriktig när någon frågar en vad man tycker, att ta sig tid att ge ett användbart svar.

  3. 3
    Lisa i Lysekil:

    Jaaa, detta var en svår fråga att svara på…. Tar ett exempel. Var med en gång och höll i ett byte och hade den otacksamma uppgiften att ta emot och ”godkänna” inlämnade block. En dam kom med 5 st block, de var sneda och vinda och inget hade rätt mått, mao de skulle inte kunna användas till det täcke som skulle utgöra vinst i ett lotteri. Min första tanke var ”jag tar emot dem och syr om dem själv” men så tänkte jag att det är ju inte mitt fel att blocken ser ut som de gör och vi hade poängterat att det var väldigt viktigt med rätt mått. Så jag förklarade att de behövde justeras lite och att jag skulle hjälpa till men damen i fråga tog SÅ illa vid sig, knölade ihop blocken och stegade iväg!
    Kändes inte alls bra så jag gick efter och lyckades lirka lite med henne och tillsammans löste vi det hela men jag tänkte ”jag och min stora käft”. Sen denna episod har jag varit MYCKET försiktig med vad jag säger om sydda alster!

  4. 4
    Anna:

    Lisa – ja det var ingen kul upplevelse du hade. Men vad skulle du gjort? Om damen ifråga inte hade någon självkritik eller var så väldigt nöjd själv att hon inte klarade ett nekande, då är ju det ingen som någon annan kan ta ansvar för. Jag tycker personligen inte att du ska ta på dig någon skuld, du gjorde ju precis det du skulle. Fint att det gick bra ändå i slutändan.

  5. 5
    Jenny i Billdal:

    Hej!
    Om någon efterfrågar kritik, åsikter eller tips så tycker jag definitivt att man ska vara ärlig. Och koncentrera sig på saker som leder framåt, inte sånt som har med smak att göra. Men att agera självutnämnd tyckare på andras arbete för att man själv är perfektionist eller anser sig kunna saker bättre än andra tycker jag itne är rätt. Den som sytt ett visst arbete kanske inte har som ambition att alla sömmar ska vara perfekta, utan att få ihop ett handgjort alster och ha kul på vägen. Och jämfört med sitt förra arbete kanske det här är en förbättring.
    Sen beror det väl en del på ambitionsnivå också. Proffs vs glada amatörer osv.
    Som med så mycket annat så tror jag att man med ödmjukhet och respekt kommer långt, även när det gäller quilt-feedback :-) .
    Och viktigt är också att om man vill ha feedback, så ska man tydligt efterfråga den. Gärna så specifik som möjligt, då förenklar man för den som ska ge feedback.
    Det-blev-visst-en-roman-från-mig-också-hälsningar från Jenny

  6. 6
    Anna:

    Jenny – det var väldigt klokt skrivet. Jag håller med dig i allt! Andras smak och ambitionsnivå kan man inte kritisera men man kan absolut tipsa om teknik.

  7. 7
    Pia:

    Hejsan, hopas at ni kan lesa mit danska.
    Jeg HAR mødt quiltepolitiet og det var ikke noget spøgelse, men en dame som gik forbi mig og sagde : ”Du syr med store sting”, og så gik hun. Jeg tænkte bare at det kunne godt være at hendes sting var tættere end mine, men mine er jævne og det er hvad jeg har lært, men jeg lev alligevel ked af det (ledsen).
    Det ligger tre år tilbage og i mellemtiden har jeg set noget af det arbejde den omtalte dame har lavet. Det er rædsomt og jeg er IKKE perfektionist.
    Jeg er helt enig med jer alle. Sig din ærlige mening hvis du bliver spurgt og vær konkret i dine spørgsmål hvis du beder om andres mening.
    Smag kan vi aldrig blive enige om og godt det samme, det ville blive en kedelig verden.
    Hilsen fra Pia

  8. 8
    Anna:

    Pia – inga problem att läsa danska! Trist när man får en kommentar sådär, det har en tendens att stanna kvar hos en. Och du har burit på hennes förflugna ord i tre år. Tänk om vi hade lika lätt att ta till oss alla komplimanger och vackra ord vi får om våra arbeten?

Vill du säga något?

This quilting blog is in Swedish only but you are most welcome to stay and look at the pictures!

Sidor

Senaste kommentarer

Kategorier

Arkiv

Ämnen