Cupcakes, eller muffins som vi skulle kunna säga på den här sidan pölen, det är fina grejer det. Särskilt om de är broderade och garanterat kalorifria. :)
 |
 |
Det är inte så mycket sömnad här nu, det mesta av energin går till rehabiliteringen, vardagspusslet och sonens skolgång. Ett par grejer har jag att blogga om men de får snällt vänta till en dag då tid, lust och energi sammanträffar framför datorn. Men jag gläder mig åt att följa andras projekt så länge!
Jag tänkte att jag skulle kunna sy något enkelt och okomplicerat, något som inte gav mig ångest och gråa hår. Och det gick väl … tja, ganska bra. Jag hann förkasta ganska många vilda utvecklingsplaner under arbetets gång och mässade tyst för mig själv ”enkelt och färdigt, enkelt och färdigt”. Och det blev så – enkelt och färdigt. :)
Jag använde upp en del av tygerna jag bytte till mig för att sy en receptpärm av, ihop med ett trädgårdstyg i mitten, ett neutralt till mellanremsor, ett randigt till lukkekant och ett brunt på baksidan. Det märktes dock ingen skillnad i stashen. :)
Den färdiga löparen blev 38 x 60 cm, lagom till ett mindre köksbord. Den är enkelt kviltad runt rutorna och i mitten av mellanremsorna (”enkelt och färdigt” sa jag stoiskt medan jag kviltade).
Vadden är rester även den, en fluffig polyestervadd som krävde en hel del nålning för att ligga still. Det blev ett fint puff i duken.
”Oj men titta, en kamera!” tänkte Flingeling. ”Tänk så söt jag måste vara!”
Det gick trööögt att få klart Strawberries-blocket men efter att ha gett mig själv en rejäl spark där bak fick jag färdigt det.
 |
 |
Jag har samlat på mig rätt många länkar under de här månaderna i bloggkoma och ser fram emot att dela med mig, lite i taget. Här kommer en första omgång. Enjoy!
History of the Color Wheel – intressant läsning om hur förståelsen av färger utvecklats över tiden
Gör din egen nålträdare med Wild Olive
Bygg ett tangram-spel med delia creates
Smart nål med stort öga – hittad via Yanko Design.
Susie’s Magic Binding – helt maskinsydd lukkekant med inbyggd tittkant (länktack till Annika på Sammanfaller)
Pyssla ett underlägg av filt – idé från How About Orange.
”Jag borde verkligen sy mig ett nålbrev” har jag sagt i tre år varje gång jag rotat efter nålar i lådor och väskor. Och nu har jag sytt ett!
Det blev blommigt, förstås, och mer av en nålbok än ett nålbrev. Det har tre uppslag (får man väl kalla det) i respektive vadd, bomullstyg och aidaväv för olika typer av nålar.
Alla sidorna är kantade med langettstygn, ett experiment som blev sådär. Det blev mycket huvudkliande där jag skulle runt hörnen eller byta tråd, men det fick gå som det gick. Nu är det i alla fall klart, även om det inte är perfekt.
Och färdigt är inte det sämsta, eller hur? :)
Som en blixt från klar himmel: en färdig liten duk! Ja, jag är lite chockad själv. :)
En charm pack fick sätta livet till för den här duken.
Lapparna skar jag till för säkert ett halvår sedan och de har legat till sig i väntan på inspiration. Härom veckan slog den till och sen har jag sytt lite då och då.
Ändarna fick jag lura på rätt länge, det kändes så tråkigt att bara kapa dem rakt av. Den mjuka bågen kändes helt rätt och den var väldigt lätt att göra. (Formen är avritad från den vida delen från min ovala kviltbåge.)
Det bruna på ändarna är från samma charm pack, lukkekanten kommer från stashen och baksidan är från tråktygshögen.
"Oj, vad har matte hittat på nu?"
Som synes är duken lagom stor för en liten katt.
Eller för en antik symaskin och en ljuskopp.
Jag använde min Accuquilt Go för att skära lapparna, mer om den här. Det blev rätt så bra och gick onekligen snabbt, men det blir mer exakt att skära för hand. Det diffade lite mellan de olika lapparna när jag sydde ihop dem men inte så att det blev något problem. För större projekt med många lappar skulle jag gärna använda skärmaskinen, men det får vara ganska stora mängder för att fördelarna ska överväga. Det är ju lite pill med maskinen också. Ynka 40 som i denna duken skär jag hellre för hand.
Dumt nog har jag dragit på mig någon mysko värk i högertummen och har svårt att sy för hand längre stunder. Lukkekanten tog tre dagar (en kväll hade det tagit annars, på sin höjd) och de andra handsömnadsprojekten känner sig helt försummade. Symaskinsprojekten och syrummet däremot är glada för sällskap, det var längesen. :)