Gunnar Sträng hade koll.
“Man bör inte använda utländska låneord i de fall det finns en adekvat inhemsk vokabulär disponibel.”
Det konstaterade statsrådet Gunnar Sträng någon gång i mitten av 1900-talet och han hade så rätt redan då. (Wikipedia om Gunnar Sträng.)
Språket är något vi ska vara rädda om – för om vi mister våra ord och låter våra ordförråd lakas ur återstår för oss att kommunicera på ett språk som normalsvensken inte talar flytande.
Vi svenskar har ett rikt och roligt språk som ger gott om möjligheter att konstruera nya beskrivande ord när vi inte kommer på några befintliga eller när det dyker upp nya begrepp som behöver beskrivas. Googla är till exempel ett verb som har dykt upp de senaste åren och som betyder “att söka något via Google”. På det sättet kan man hitta på vilka ord som helst, och ifall orden är tillräckligt intuitiva, beskrivande och självförklarande förstår alla dem trots att de inte står i ordboken.
Lapptäckssömnad är en gammal svensk tradition att sy lapptäcken men det dyker upp fler och fler amerikanska begrepp som vi glatt införlivar i våra ordförråd. Binding, sashing, quilting, stash, inch … ja, ni vet.
Men hur sjutton skriver man tydlig och korrekt svenska när hälften av det man vill säga är på engelska? Jo, då får man sticka ut hakan och börja försvenska saker själv.
En del ord har vi faktiskt redan på svenska, som kviltning (eller vaddstickning som det står i några böcker från 1970- och 1980-talet) om processen att sy samman två lager tyg med ett lager vadd emellan. Se där, ett adekvat inhemskt ord. Var så goda!
Vissa ord har ingen direkt motsvarighet i svenskan, och då står valet mellan att använda det utländska låneordet eller att hitta på ett svenskt ord. Väljer man det senare kan man antingen försvenska ordet eller skapa ett helt nytt. Därför säger jag lukkekant (norskt importord, egentligen borde jag säga avslutningskant men det är så långt), mellanremsor och kviltning.
Stash kan översättas med förråd [av något], men där föredrar jag faktiskt att direktimportera ordet eftersom det är mer uttrycksfullt än förråd. Tygstashen är bland det bästa som finns och en förutsättning för mitt skapande. Utan tyg ingen sömnad. Man kan böja ordet så roligt på svenska – man stashar tyg, letar i stashen, har stashångest … jättekul!
Vi har många direktimporterade ord som bara har fått en svensk stavning (och ibland inte ens det): tejp, juice, t-shirt, jeans och så vidare. Där petar jag in ordet stash.
Förr i tiden hade man alltid måttverktygen med sig.
Likaså inch och foot har faktiskt svenska motsvarigheter. En inch är detsamma som en tum, 2,54 cm, och en foot är just en fot, 30 cm. (Båda måtten förekom i verkmåttsystemet som baserades på kroppsdelar. En tum var en tumme bred och en fot var … just det, en fot lång. Läs mer på Wikipedia om du är nyfiken.)
Så varför säger så många inch när det heter tum på svenska? Okunskap och gammal vana. Men nu vet ni så nu har ni inget att skylla på! :)
Sysidan har en bra lista över sömnadsord på engelska och svenska med förklaringar.
Vad tycker du? Vilka ord använder du, och har du funderat på varför? Säg gärna emot mig!
9 mars 2010 | Kategori: tankar | 7 kommentarer
